Funderingar från fåtöljen

dags att spekulera i undermåliga lån igen 22.02.12

Greg Lippmann har stora ögon riktade i fjärran. Näsborrarna är vida och utforskande. På bilderna jag sett av honom verkar han vältränad.

Jag läste om honom i en artikel i dagens FAZ, Berüchtigte Ramschanleihenwerden wieder populär, Beryktade skräpobligationer är återigen populära.

Hans namn hade jag redan stött på boken The Quants: How a new breed of math whizzes conquered Wall Street and nearly destroyed it.

Han jobbade länge för Deutsche Bank, men senare lämnade han banken för en hedgefond, Lippmann, Deutsche Trader, steps down.

Det han är mest känd för är att ha spekulerat att subprimelånen skulle braka ihop.

Det gjorde de. Och det med ett brak.

Subprimelån är lån till högriskgäldänärer, dvs. folk som med största sannolikhet inte kan betala tillbaka sina lån. För att skydda sig mot risken till förlust, förpackade bankerna ihop skulderna och skar upp dem i små bitar som folk tog över mot en viss summa.

Haken var att om den belånade inte kunde betala tillbaka så fick den som köpt skulden stå för kalaset. Eftersom risken var stor gjordes nya förpackningar och såldes vidare till ännu fler personer. Därmed minskade risken, alltså matematiskt uträknat, så mycket att den till slut försvann.

Det låter bisarrt. Men en kvantare vid namn David X. Li hade kommit fram med en model som han kallade för the Gaussian Copula som berättade hur man skulle räkna ut risken och modellen visade att risken var just minimal.

Som Wired skriver i den utomordentliga artikeln Recipe for disaster: The formula that killed Wall Street:

[A] simple and elegant mathematical formula, one that would become ubiquitous in finance worldwide.

Nu var risken med subprimelån tyvärr inte minimal. Och det upptäckte Lippmann med andra och började spekulera emot marknaden. Han var inte ensam. En namnkunnigare var John Paulson.

Lippmann var så kaxig i sin utsägelse att han lät trycka t-shirts men logan I’m short your house, jag blankar ditt hus.

Numera nu vet de flesta att det stämde det som Lippmann med andra sa.

Mr. Lippmann emerged as a Cassandra of the financial crisis, spotting cracks in the mortgage market as early as 2006. His warnings helped Deutsche brace for the crisis. He also helped investors — and himself — land huge profits as big bets that the housing market would collapse materialized. Lippmann, Deutsche Trader, Steps Down

Inte nog med att väldigt många blev fråntagna sitt hus. Världsekonomin brakade dessutom ihop.

Nu är detta spektakel på väg tillbaka. En artikel på E24 från 2010 visar att de aldrig riktigt försvann, Skräpobligationer fortsatt heta.

Den nyfikne kan läsa mer detaljerat i NY Times Bonds Backed by Mortgages Regain Allure.

Jag måste säga att det är med skräckblandar förtjusning jag läser om det. Finansvärlden är helt enkelt obegripligt fantastisk. Det är människan i ett nötskal. Girighetens vidriga ansikte, matematikens kyliga analys, champagnekorkarna som studsar i taket och en människas fortsatta vandring.

Share

bortgjord två gånger 19.02.12

Två italienare anländer. Den ene står ett stycke bakom den andre. Medan jag checkar in dem upptäcker jag att de har blivit tilldelade ett rum med dubbelsäng.

Jag frågar om de verkligen vill ha en dubbelsäng?

Han som checkar in vänder sig mot sin vän och frågar. Ja, svarar denne och jag checkar in den.

Det var den första gången.

Två män checkar senare in hos min kollega. Innan de går upp på rummet frågar de mig något som jag nu har glömt bort. Men minns gör jag att jag frågar om de verkligen vill ha en dubbelsäng som min kollega har gett dem? Det hör till saken att min kollega kan ibland vara lite förvirrad och känner inte heller till hur rummen ser ut.

Ja, svarar de.

Det var den andra gången jag gjorde bort mig.

För många år sen gick en serie på svensk teve om de homosexuellas vardag. Jag strötittade en gång för att ett par bekanta till mig var med i ett av programmen.

I ett inslag visade de exempel på hur heteronormen regerar i samhället.

Två kvinnor checkar in på ett hotell. De blir ledda till sitt rum. Där upptäcker pagen att sängarna står ihop.

Han ber om ursäkt och flyttar isär dem.

Ajajaj, det skulle han inte ha gjort. Han utgick nämligen från heteronormen.

Då jag själv arbetar på hotell, och som läsaren redan läst gått i samma fälla och det två gånger på samma dag, har jag ofta begrundat inslaget. Jag tycker nämligen att inslaget är orättvist.

Erfarenheten säger mig att de gånger man har råkat ge två män eller två kvinnor ett rum med dubbelsäng kommer de snabbt ner och vill ha ett nytt rum. Så rent praktiskt ville jag bespara mig mödan att hitta ett nytt rum.

Till detta hör att homosexuella är en minoritet. Därför är det enklare och energisparsammare att utgå från heteronormen. Hade jag jobbat på ett hotell runt Nollendorfplatz hade jag naturligtvis varit tvungen att utgå från det motsatta.

Reseföretaget Der Tour har nu släppt en ny katalog med resor som helt inriktar sig på homosexuella, Gay Travel. Jag läste intervjun med Dieter Malcherek, den katalogansvarige i den tyska resebranschtidningen FVW. Intervjun finns i förkortad form på engelska här: First holiday brochure for gays.

En av grunderna till katalogen är att många homosexuella känner sig fördomsfullt behandlade på hotell och på turistmålen. Jag brukar tycka att de överdriver. Men otaliga händelser visar på att jag har fel.

En incident på hotellet får illustrera.

Två äldre herrar bodde några dagar på hotellet. Den ene var noggrann med sin klädsel, var till och med lite snofsig, emedan den andre var mer avspänd. Båda var väldigt trevliga. När de gick förbi receptionen höll den ene den andre under armen.

En dag kom de tillbaka från doktorn. De visade sig att den ene var sjuk och blev behandlad här i Berlin. Den snofsigt klädde var upprörd. Han hade blivit anklagad för att vara homofil.

Det visade sig att sjuksköterskan hade utgått från att de var ett homopar, liksom vi i receptionen förövrigt, och påpekat detta. Men det var de då alls inte. Att mannen höll om sin vän var bara för att han hade svårt att gå. Och homofiler kunde han absolut inte tolerera, berättade han för min kvinnliga kollega.

Nu var det bara så att bredvid henne satt hennes arbets- och rumskamrat, som är homo. Skyggt tittade han in i bildskärmen och arbetade vidare utan att säga något.

Share

Denna osäkerhet 16.02.12

Jag berättade för P att jag hade sagt upp mig från hotellet.

Vi ska åka tillbaka till Sverige, sa jag.

Först svarade han inte. Sen undrade han om jag hade jobb.

Jo, svarade jag, fram till hösten.

Det skulle jag aldrig våga, sa han och började berätta omständligt och med massor av bisatser. Han är epiker som jag. Hans historier blir krångligare ju nervösare han är och nu erkände han något han hade hållit inne väldigt länge, därför blev det omständligt förtäljt.

För tre år sen, berättade han, var jag arbetslös. Det var hemskt. Sen fick jag jobb på ett hotell, men efter två veckor blev jag av med jobbet. Det var under prövotiden. Sen fick jag jobb här. Jag var så rädd att jag skulle bli av med jobbet igen. Och därför är jag kvar i köket trots att jag med min bakgrund och erfarenheter inte hör hemma där och inte heller vill jag stanna där. Jag har andra planer. Och visst jag söker, men jag får inget. Och jag kan inte säga upp mig innan jag har något nytt. Min sambo har sagt att hon kan försörja mig ett tag, men jag vill inte.

Jag klarar inte av prövotiden, avslutade han historian. Jag blir alldeles för nervös.

Hans andning var snabb, blicken hård och stirrande.

Jag vill inte tycka synd om människor. Men jag känner empati för honom. Han är en bra person. Han är eftertänksam och intelligent. Men nervositeten, en viss machismo (han är spanjor) och några egenheter gör det svårt för honom.

Han har blivit riktigt illa behandlad. Chefen har visat lite förståelse för honom och problem han har haft. Hans rygg är egentligen för vek för jobbet han gör.

Främst är det dock hans självkänsla och självförtroende som är hans största motståndare.

Och jag tänkte på honom och personer som honom i vårt samhälle som visserligen har ett skyddsnät, men ändå är det kantigt och hårt för P och hans liknande personer. Men ändå kan man inte leda dem med handen.

Jag minns själv en tid när jag var arbetslös och inte vågade mig ut och söka jobb och istället grävde ner mig i min egen besvikelse över mig själv. Jag ryckte upp mig och hittade ett jobb.

Det är lätt att säga att klarade jag av det klarar också andra av det.

Dock detta råd till den villrådige vill jag ge.

I mötet med gorgonen måste man nyttja sköldens spegelbild och inte titta ormansiktet direkt i ögonen.

Share

Kaffe finns förövrigt 14.02.12

Jag fick tre kommentarer till inlägget Han var ursinnig per email tillskickat. Idag kom några eftersläntare. Kommentarerna kommer ifrån min far, bror och mor. De angriper och belyser mitt inlägg på ett intressant sätt. De publiceras i den ordning de kom till mig:

Far:

Vem är inte ursinnig när det går i mot oss men man skjuter oftast på fel person. Financial Times har haft en lång serie om Kapitalismens kris och vad den beror på. Alla som skriver är eniga om två saker. Det finns inget svar och ingen enkel förklaring och att av de olika system som har prövats så förefaller kapitalismen vara det minst blodiga.

Det har varit två inlägg som har varit klarsynta. De speglar kanske Gustaf tankar. Det är konsumenten som driver och skapar utvecklingen. Vi vill ha billiga varor att tröstkonsumera. Det är den som konsumerar som är den girige kapitalisten. Köpa billigt för att kunna konsumera mer.

Vi pratar om att stödja den lilla affären i Mollösund men handlar på ICA Maxi. När de sedan är lite dyrare eller inte har full sortiment då tycker vi att de är giriga. Spegeln är en bra sanningssägare när vi klagar och pekar finger. Hur tänker ni själva?

Samtidigt så skapas  nya affärsidéer genom det som Schumpeter kallade kreativ förstörelse. Enligt en del forskare är detta bara en utveckling av Marx teorier.  Problemet med hundkopplet är kanske en liten parentes i tiden. Det finns E-handel Gustaf. Förmodligen tillverkas allt i låglöneländer oavsett var vi köper varan. Transporter har aldrig varit så billiga som nu, speciellt som kapitalkostnaden är lägre beroende på låga räntor. Att transportera en container från Kina till USA kostar cirka 10 000 kronor. Det är det som gör att vi inte köper hundkopplet av en hantverkare från Bayern. Alternativet gör du ett eget koppel och då har du skapat arbete.

Även här kanske man skall fundera när vi diskuterar lösning på arbetslöshet. Att köpa billigt kanske blir kanske dyrt i totalekvationen.

Jag läste ett påpekande från Malaysias före detta premiärminister. Han gjorde en jämförelse med krisen i Västeuropa och krisen som var i ASIEN. Då var receptet från den rika världen; spara och arbeta mer, minska löner och pensioner. När vi i Västvärlden har samma problem så vill vi inte ordinera samma medicin eller använda den.

Frågan är hur vi kommer att förena Kapitalism 4.0 med välfärd och solidaritet.

Hälsningar från ett soligt Göteborg

Ulf

PS Varför tog han inte din italienare en taxi som är så billigt i Tyskland? DS

Bror:

Håller helt med att man måste se sitt eget ansvar med dess konsekvens, i det här fallet dyrare varor. Men att kapitalismen skulle vara det minst blodiga?! Industrialiseringen, kolonialismen, bananrepubliker, etc,etc! Minns du inte pappa hur en av våra lärare på politisk idéhistoria sa att kommunismens och nazismens många offer inte ens är i närheten av kapitalismens exploateringar och de krig som har startats med ekonomiska incitament? Kapitalismen kan i en reglerad form definitivt fungera men den är precis lika missbrukad som religion och politiska ideologier. Tack för mig!

Kram

Mor:

Läser just nu Etnicitet och nationalism och sett ur ett historiskt perspektiv så kan man väl utifrån den boken konstatera att kapitalismens påverkan på vår samtids problematik har varit mycket stor och dess följder påverkar oss idag mer än vad vi kanske anar. Den norm som den vite mannen har satt upp som en ”världsnorm” utifrån kolonialismen kanske är det största hotet mot världen idag.

Dessutom är det kanske så att det samhälle som vi lever i idag inte är det bästa för oss människor men kanske för kapitalismen. Jag tror i och för sig inte att motsatsen är ett alternativ heller vilket ju komplicerar det hela. När Gustaf irriterar sig över att det inte finns några små butiker centralt i stan att köpa ett hundkoppel i och pappa svarar att det finns nätbutiker så är det förvisso så. Problemet är väl bara just det att samhället konstrueras på ett sätt som tvingar oss till att ha bil, datorer, kontokort och dessutom kunskapen att använda dem och pengar att handla för. Många har inte det och det finns dessutom andra problem i näthandelns och kontokortens fotspår som i och för sig gynnar kapitalismen kortsiktigt men som skapar problem för samhället och människorna i det både kortsiktigt och långsiktigt. Vi styrs och låter oss styras mot ett samhälle där konsumtionen underlättas för den som kan men även för den som inte kan men gör det ändå. Klyftorna ökar i samhället och i Sverige så tror jag tyvärr att det beror på den politik som idag är mer kapitalistiskt inriktad där målet är att vara effektiva och tjäna pengar men som tyvärr skapar utanförskap och relativ fattigdom för andra. Det kommer med all säkerhet att innebära ökade kostnader och konflikter i samhället. Som det står i Bibeln; ” Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har”. Titta vad som händer i Grekland, bara början tror jag.

”I have a dream” och den är att mina barnbarn eller i alla fall barnbarnsbarn kommer att leva i ett mindre konsumtionsinriktat samhälle där andra värden än pengar hålls fram som viktiga för tecken på framgång. En gång idealist, alltid idealist.

Kram mamma

Far kommentar  bror:

Hej OA

Minnet är kort men gott. Sedan tycker jag om han eller hon sa det borde definierat var man härleder kapitalism ifrån om det var så. Man skulle kunna säga att kolonisering, industrialisering, bananrepublik lika gärna kunde vara sprungna ur nazism eller kommunism. Vad man nu kallar Sovjet med tillhörande satellitstater eller våra vänner i Kambodja. Var Hitler statssocialist eller kapitalistnationalist, allt ligger förmodligen i betraktarens ögon.
Kan man få en kopp kaffe?
Kram

Så en avslutande kommentar från bror:
Hallå igen. Gustaf. för min del får du gärna publicera. Mamma, väldigt klarsynt och vältaligt. Pappa, är du djävulens advokat? Att bena i begrepp eller att ifrågasätta någots ”vara” kan man hålla på i evinnerlig tid. Men egentligen håller du genom din argumentation med i mitt resonemang. Kanske är alltid kapitalismen och girigheten banditen bakom krig och exploatering. Ergo, kapitalismen är blodigast!
Kaffe finns för övrigt.
Kram

Share

han var ursinnig 12.02.12

En äldre italienare stod i foajén och talade upprört med min kollega. Hans bil startade inte och han var tvungen att ta sig till Fruit Logistica mässan.

Du måste ringa en bilmekaniker, sa han. Han pratade en blandning av tyska och engelska.

Vi ska försöka, svarade min kollega, men häromkring finns bara ADAC. Hon ringde och fick reda på att priset skulle vara ungefär hundra euro.

Hur är det möjligt, klagade italienaren. Där jag bor finns det mekaniker överallt. I Storbritannien kostar det högst tjugo pund. Och här bara för att man inte är medlem kostar det hundra. Ja ja, men strunt det samma. När kan de komma?

Om ungefär tre timmar. Och du måste vara här.

Inte fortare! Idag är det sista dagen jag kommer att förlora massor av pengar. Idag skrivs alla kontrakten på. Det handlar om miljoner!

Problemen med bilen fortsatte. På grund av kylan hade dieseln frusit. Till slut var han så frustrerad att han skrek och gapade.

E klarade sin sista tenta och är numera veterinär. Som present ville jag köpa en hund. Då vi ska välja hund tillsammans ville jag överräcka ett koppel. Efter jobbet började jag min mödosamma cykeltur på jakt efter ett koppel, men ingenstans fann jag en zooaffär.

Till slut hittade jag en. Jag frågade ägarinnan vad det berodde på att det inte fanns några andra.

Storgrossisterna har taget över, svarade hon.

Det är något skumt med våran kapitalism. Storköpen tar över och monopoliserar och tränger ut småaffärerna. Jakten på rabatter och priser från kunder gör att endast de största överlever. Samtidigt, och det ska läggas till, har prispressen gjort att människor har råd att köpa mer. Men till vilket pris?

Jag har länge begrundat det märkliga i vår kapitalistiska kultur. För mig är kapitalism i dess ideal form synonymt med mångfald. Med lite hjärna och anpassningsfärdighet kan man hitta sin nisch att tjäna pengar. Om man är tillräckligt duktig blir man rik, annars kan man förhoppningsvis skaffa sig ett någorlunda liv på det man tjänar. Om man gör något som ingen vill köpa måste man tillbaka till ritbordet.

Det är en liberal tanke som öppnar upp världen. Men väldigt många är inte intresserade. Kanske beror det på att människor egentligen är flockdjur. Flocken söker en enhet, en gemenskap, en koherens.

Mellan mellan mångfalden och flocktänkandet går en pendel. Vår kapitalism går mer åt flocktänkandet än åt mångfalden, alltså min idealbild.

Och det är här vi ser resultaten av det jag ovan har beskrivit. Italienarens mekaniker har tvingats in i ADAC, vars storlek gör att ingen kan konkurrera och de når en monopolställning.

Zooaffärerna tvingas slå igen eftersom de inte kan konkurrera med storköpen.

Och det som är ännu jävligare är att storköpen ligger utanför vilket gör att cyklister som jag endast med mycket möda kan nå dem och dessutom är storpacken de säljer alldeles för stora för att jag ska kunna ta med dem i min ryggsäck.

Till detta hör till att jag är tämligen övertygad om att vi kommer till en oljetopp snart, Oilpeak, och då kommer vi inte att ha bränsle till bilarna eller kanske ett sämre bränsle som fryser när det blir lite kallt. Då kommer storköpen att stå som gamla tiders borgar och förfalla. Sen kan man klättra in i dem och smyga runt och föreställa sig hur det en gång var.

Share

mot kyla hjälper hopprep 08.02.12

När temperaturen sjönk i hyttan på berget Tvergastein tog den norske filosofen Arne Naess (1912-2009) fram sitt hopprep.

Han skulle ha blivit hundra år för två veckor sen.

Jag kom att tänka på honom när jag läser om alla som eldar på i sina lägenheter och hus för att hålla en konstant gemytlig temperatur.

Det är kallt ute och i Ukraina har över 100 människor dött. De flesta har inte dött av kylan utan av kolmonoxidförgiftning när de har eldat i illa omhändertagna ugnar.

I Moskva demonstrerar människor för och emot Putin. Motdemonstranterna tillåts inte bära med sig termosar med te. Trots det protesterar de i minus tjugo grader.

Ryssarna hotar med att stänga av gasen till Europa och fransmännen fruktar tyskarnas beslut att stänga av kärnkraftsverken då deras egen ström inte räcker till kalla dagar som dessa.

Vi har ännu inte satt på värmen i vår lägenhet. Det blir kyligt på kvällarna och E sitter och pluggar i fleecetröja. Jag cyklar fortfarande till jobbet. En gäst som checkade ut idag berömde mig och sa att det är bra för uppbyggandet av immunförsvaret. Hon visste då hon var läkare i grunden. Vi dricker mycket te.

Utan att förhärliga mig och E måste jag säga att den moderna människan i väst är bortskämd. Lite kyla har aldrig skadat. Möjligen torkar huden ut, men då hjälper hudkräm. Jag märker när jag besöker vissa så är det så varmt i lägenheterna att man kan gå i t-shirt, trots att det är vinter ute. Å ena sidan kan man berömma isoleringen av lägenheterna. Men å andra sidan är det något bisarrt att vi inte anpassar oss efter omständigheterna.

Vi lever i någon slags bubbla där vi klär väggarna i skumgummi så att vi inte riskerar att skada oss.

Trots den bistra kylan utanför väggarna talar bevisen för att jorden värms upp allt mer. Men vi människor gör ytterst lite för att begrunda vår livsstil.

Arne Naess var en av grundtänkarna till ekosofin. Det är en filosofi kring hur vi lever och hur vi kan leva mer i samklang med naturen. Eko kommer från grekiskans oikos, att hushålla, sofi, från grekiskans sopheía, vishet. Ekosofi kan man därför ge betydelsen att hushålla vist.

I början 1970-talet skrev Naess boken Ekologi, samhälle och livsstil. Jag läste den under en resa i Sydafrika.

Jag bodde i några dagar på The Kraal i Transkei. Varje natt somnade jag till vågors brus. Sen blev jag magsjuk efter ett besök hos en sangoma, trollkvinna, och åkte därifrån. Det var hårt att bo långt ifrån ett apotek. Jag kurerade mig i storstaden Durban.

Dagens människor verkar vara illa utrustade för det moderna livet. Detta uttalande motsäger nog allt det jag tidigare sagt i inlägget.

Som avslutning rekommenderar jag Cornucopias? Medelklassens död.

Share

Från blått till brunt 01.02.12

Under tiden pizzorna stod i ugnen läste jag inläggen i debatten How to save Capitalism i förra numret av Times. Man hävdade att kapitalismen har kommit till en vändpunkt.

Som inledning till funderingarna kan man nämna min diskussion till rövarbaronerna med Jakob och Johan. Läs gärna den.

Rövarbaronerna var en grupp män som i slutet av 1800-talet dominerade den amerikanska ekonomin tills president Theodore Roosevelt tog över efter den mördade McKinley och bröt upp trusterna de skapat i början av 1900-talet.

Sen skedde en relativt normal ekonomisk period, förvisso med toppar och dalar, tills 1929 då börserna över hela världen kollapsade. Man insåg att kapitalismen ånyo behövdes tyglas.

Ett nytt system kom till som pågick till 70-talet då man lossade på reglerna och det banade väg för 80-talsyran.

Nu menar vissa att vi har kommit in i en tid då ett nytt regelsystem måste komma till. Aktörer på marknaden har fått allt för mycket makt och man oroar sig för att bankerna har blivit så stora att konsekvenserna om de går omkull är oöverskådliga.

Det är en intressant diskussion att följa. Vi lever i en omvälvande tid.

I det tidigare inlägget Rätten till bil begrundade jag protesterna mot kapitalismen och berättade att jag inte förstod mig på ockupanterna jag såg utanför katedralen St. Pauls i London. Och ärligt talat förstår jag mig inte på vänstern i västvärlden över huvudtaget.

Framförallt slår de mot fel mål.

Ta den här recensionen av Magnus Lintons bok De hatade i Aftonbladet. I boken begrundar han enligt recensenten Jenny Aschenbrenner de olika typer av högerpopulister och högerextremister som numera far fram i Europa. Det hela låter läsvärt och Linton skriver ofta intressant och tänkvärt. Men så när hon nästan är färdig fäller hon kommentaren:

Ett öppet samtal leder inte med automatik mot humanism och tolerans. Skräcken är för stor. Och rädslan föds ur den kyla som en köp- och säljliberalism tvingat på Europas medborgare. En ”utveckling” som skickat oss rakt tillbaka till ett gammalt stamsamhälles tänkande. Rädda vita män

Jag håller med om att ett öppet samtal inte nödvändigtvis leder till humanism och tolerans. Men att hatet kommer ur den påtvingade köp- och säljliberalismen är rappakalja.

Kapitalism, dvs. att köpa och sälja tvingar till möten som motarbetar stamtänkande. Den öppnar upp gränser och världen. Det är fattigt sätt att begrunda globaliseringens  och folkvandringens konsekvenser.

I diverse medier som Facebook, kultursidor i dagstidningar i Sverige etc. får jag en bild av en vänster- högerdebatt som är närmast världsfrämmande.

Jag roade mig idag med att läsa olika länkar från Johan Lundbergs blogg på Axess. Han har ett par inlägg som Klasshatet och Populära revolutioner som gör mig betänksam.  Se t.ex. den här fantastiska intervjun Förbundet Allt åt alla från Sydsvenskan.

För några år sen pratade jag med en vänsteraktivist. Denna person hade gått från en dynamitard bana till att verka på en fredligare väg för att nå Utopia.

Han sa att de numera medvetet arbetar för att få personer med vänsterideal att styra debatten och forma världsbilden åt vänstern.

Jag måste säga att de har lyckats. Krisen i världen har naturligtvis hjälpt till. Men ändå, de har lyckats väl.

Jag är imponerad.

Share

ta sig igenom nätet 26.01.12

Christian Wulff, Presidenten i Tyskland, är sen en tid illa ute. Jag har roat följt det som händer.

Presidenten i Tyskland har ingen makt. Han är en representant för landet, lite som Sveriges monark. Till skillnad från i Sverige får han uttala sig politiskt och är också menad att göra det. Han är Tysklands samvete. Det är viktigt att han är tillförlitlig och har gott omdöme.

Wulff har de sista månaderna visat att han varken är tillförlitlig eller har gott omdöme.

Grunden till spektaklet är att Wulff lånade pengar till sitt hus. Han fick göra det väldigt förmånligt.

Pressen började fråga sig hur det kunde komma sig. Framför allt boulevardtidningen Bildzeitungen hade under en tid undersökt frågan. BZ är en tidning som Wulff egentligen har haft ett gott förhållande till.

Wulff fick reda på undersökningen och blev arg och ringde till chefredaktören. Denne svarade inte och istället vräkte han ur sig en svada på telefonsvararen, där han bl a sa att om de publicerar undersökningen skulle han hota med krig. Han passade även på att ringa till två andra tidningar och talade även där in på telefonsvararen vad han tyckte och tänkte.

Dagen efter berättade tidningarna om detta för sina läsare och cirkusen var igång.

För att dämpa stämningen ställde han upp i en teveintervju där han skulle ställa allt till rätta. Den gick inte i livesändning. Där förnekande han att han hade hotat med krig.

BZ skrev nästa dag, att för att reda ut frågan om vad han egentligen hade talat in på telefonsvararen, kunde de gärna publicera avskriften av det han hade sagt.

Wulff avböjde.

I DN kan man läsa en saklig och informativ presentation av händelserna, Tysklands president i blåsväder. I Der Spiegel kan man läsa en suverän och bitsk artikel om Wulffaffären, Der Top-Klient.

För mig som utlänning är det intressant att följa Wulff-affären eftersom man får en inblick i landet samhälle. Man står där vid grinden och vill förstå vad som pågår i landet och så sker något a’la Wulff och man börjar nysta och begrunda och får sig en rikare bild av vad för land man bor i.

Som utlandssvensk har jag följt olika liknande affärer i Sverige genom utländsk press. Framför allt affären med Sveriges kung var amusant eftersom det verkade som ingen av de utländska kommentatorerna förstod det egentliga problemet. Visserligen presenterade man fallet som det var, men samtidigt fanns det en undran över vad som verkligen pågick.

En kung som har en älskarinna… Och? Har inte kungar i alla tider haft det? Eller sovrumsaffären med Assange, där Sverige blir ett land med märkliga sängkammarlagar.

Jag har följt turerna kring Juholt med ett halvt öga. Han har länge varit under den den svenska pressens lupp. Drevkarlarna, som Crister Enander kallar pressen på sin FB-sida. Schibsted placerar han i en konspirationsteori där de är ute efter att trycka ner vänstern.

Enligt Enander och andra behandlas vänsterns Juholt hårdare än högerns Bildt. Jag är inte så säker.

Två jämförelser analyser i svenska pressen angående de båda är intressanta. Läs och begrunda Därför sitter Bildt säkert i Veckans Affärer och Peter Wolodarskis kommentar Det började i Libyen i DN.

Själv ser jag likheter med Wulff och Juholt. Båda tycks se sig som offer för den tredje makten, istället för att ta ansvar för sitt eget handlande.

Share

Han håller inte med 23.01.12

På bordet stod en gryta med vita bönor, på tallrikarna upplagt knaperstekt bacon, nürnbergkorvar, inlagd purjolök och nystekt potatis. Ett flätat russinbröd med påströdda mandelflarn låg fortfarande ouppskuret mellan oss. Till drack vi stora koppar kaffe. Det var en riklig frukost.

Michael H och jag diskuterade det tyska traumat, Andra Världskriget.

Jag berättade om mina funderingar att Andra Världskriget används av den tyska intelligentians för att hålla tillbaka dagens Tyskland. Om det skrev jag här, då i relation till trehundra årsdagen av Fredrik II som är i morgon.

Han tystnade och funderade.

Jag och Micha har börjat skriva en gemensam självbiografi. Den är i brevform. Två av mina brev kan man läsa på min facebooksidas anteckningar. De är på tyska.

Det är främst en intellektuell biografi, där vi begrundar efterkrigstidens Europa utifrån hans och mitt liv och det som skett sen murens fall.

Igår lyssnade jag på hans idéer och jag fick svindel. Det finns så mycket jag måste lära mig och begrunda.

Grundfrågan som ställs är den intellektuelles situation i ett diktatoriskt samhälle. Det tar jag upp i ”anteckningarna”.

Hur ska jag som växte upp i västvärldens frihet kunna förstå vad det innebär att stå för sin åsikter och riskera fängelse och ond bråd död?

Att försöka förstå det tyska traumat är att förstå Tyskland, men frågan vidgar sig och man tvingas att begrunda vad Europa är, dvs. hennes historia och hennes olika länders relation och historia.

Jag presenterade mina funderingar kring svårigheterna att närma sig Fredrik II utan att nämna den koppling nazisterna hade gjort till honom och intelligentians försök att tona ner Tysklands styrka. Han satt tyst och bligade. Frågan berörde honom och han sablade inte ner idéen direkt.

Istället refererade han till en intervju med författaren och filmaren Alexander Kluge som var i förra numret av Spiegel, Die konjunktiv des kriges, Krigets konjunktiv.

Kriget är ett trauma, som vi ännu inte har bearbetat tillräckligt, sade Micha.

Tanken finner jag märklig.

Idag läser jag i FAZ, som jag numera prenumererar på och inte längre plockar upp ur papperskorgen, om en bok som handlar om tyskarnas framfart I Litauen under Andra Världskriget. Häromdagen var en essä om Wanseekonferensen.

Det förgångna är ständigt närvarande, inte som ett minne utan som ett sår som inte vill läkas.

Share

Dunkelt regn 21.01.12

Tyskarna är Europas kineser, skrev författaren och nobelpristagaren Günter Grass i en essä en gång. Jag satt på ett bibliotek i Dublin och läste den. Egentligen tyckte jag den var ganska korkad, men idag får jag erkänna att den hade sina poänger.

I dagarna var det 300 år sen Fredrik II (1712-1786) föddes, senare kallad Fredrik den Store. Fredrik II var kung av Preussen. Han kallade sig själv för en upplyst despot och brevväxlade med Voltaire, som även en längre tid bodde hos honom.

Det intressanta är att tyskarna inte vet hur de ska hantera denne historiske man.

Han stod som symbol för det krigiska Tyskland, det som hade ödelagt Europa två gånger. Och han var en stor härförare, även om han led ett nederlag mot Ryssland under sjuårigakriget  som höll på att kosta honom riket om inte den unge tsaren Peter III hade varit en sådan Preussenfantast.

Han skrev symfonier som är väl värda att lyssna på. Hans politiska essäer har jag nämnt tidigare här. Han ritade palatset Sanssouci (utan bekymmer) i Potsdam. Där ville han bli begravd vid sidan av sina hundar, en önskan som inte uppfylldes förrän 1991. Sankt Hedwigskyrkan bakom Bebelsplaten i Berlin ritade han för katolikerna. Själv var han protestant. Kort sagt en komplex och mångtydig man, vars eftermäle är beaktansvärt, vore det inte för kopplingen till nazismen.

Den gamle Fritz, som han kallades i folkmun, upptogs av nazisterna som en av deras föregångare. Undanskymda antisemitiska uttalanden togs fram, hans ärorika krigsmakt och den plikttrogna preussiska soldat tjänade som förebild.

Tyskarna kommer inte över Andra Världskriget. Möjligen på goda grunder och det är nu det är dags att återvända till Grass essä och begrunda Stor- och Lilltyskland.

Österrikaren Fürst von Metternich var en av de stora diplomater som var verksam under Napoleonkrigen och 1848. Årtalet 1848 var revolutionernas år. Jag har stött på texter där journalister jämför 1848 med 2011.

I Berlin och i andra europeiska städer utkämpades det strider mellan överheten och folket. Folket krävde sina rättigheter. Karl Marx och Richard Wagner stod på barrikaderna, fast i olika städer. Båda var senare tvungna att gå i landsflykt. Men inte bara lika rättigheter krävde man. Det fanns också en nationalistisk diskussion.

Man ville ena Tyskland. Detta kämpade fursten von Metternich emot. Ett Stortyskland, dvs. Tyskland och Österrike tillsammans skulle betyda att det industrialiserade Preussen skulle ta makten över hela riket, ansåg han. Det som senare skedde.

Österrikes makt skulle falna, ansåg han. och för att undvika det kämpade von Metternich för Lilltyskland. Han sökte ett Europa där de mäktiga delade på makten.

Hans vision och arbete höll till junkern von Bismarck trädde fram och ledde Preussen till att ta makten över hela Tyskland, dvs. det lilla Tyskland utan Österrike.

Senare skulle Hitler och nazisterna kämpa för ett Stortyskland, vilket lockade de olika tyskarna till sig, därav segerintåget till jublande massor i Österrike.

Europa fruktar Tyskland. Denna fruktan är tyskarna väl medvetna om och därför är man orolig för att fira en man som Fredrik den Store.

Själv tänker jag i senare inlägg återvända till denne store man.

Share