I dag fick vi äntligen internet efter att ha varit utan sen jag kom hem från Balkan till en helt nya lägenhet. Det är en lång historia. Kort berättat så höll vårt andra hus höll på att välta och därför blev vi evakuerade. Jag befann mig på en strand i Albanien när E fick flytta ut på två timmars varsel och slapp tack och lov att ta hand om det. Istället fick E flytta från hotell till hotell och sen välja ut den pärla vi nu bor i.
Vi bor i en lägenhet i Prenzelbergen och har båda badkar och balkong. Huset är nytt så höstvindarna blåser inte i sprickorna. Det blir en vinter då vi slipper att frysa när vi är inomhus i alla fall. Helt underbart. Lägenheter från förrförra sekelskiftet är härliga, men ack så kalla om vintern.
Internet har vi doch inte haft och därför har jag tagit ledigt från bloggande, men inte från läsandet. I kväll avslutade jag boken Merchant of Death om Viktor Bout, vapenhandlaren som stödde Charles Taylor och RUF’farna i jakten på diamanterna i Sierra Leone. Om RUF kan man läsa i artikeln Inside the RUF. Likväl var han en av underleverantörerna som hjälpte amerikanarna att föra in förnödenheter i Irak. Nämnas bör också att han levererade vapen till talibanerna. En väldigt intressant man.
På skrivbordet ligger också en tjock bok om rövarbaronern i USA, men viktigast av allt några böcker om Balkan. Det är ett fantastiskt hörn av Europa jag besökte under tre veckor. Jag kommer att återvända en hel del till den resan under mina små tankeutflykter från min fåtölj.
Åk dit! Besök Kosovo, Albanien, Serbien, Makedonien och begrunda Europa och dess historia. Flyg inte. Åk tåg och buss och betrakta och kontemplera.
This content is published under the Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 3.0 Unported license.
Marianne Redemo says:
Eftersom många av tågen går så långsamt så har man ju tid att både läsa och kontemplera. Vi har nog lite att lära i vårt allt snabbare leverne. Hörde igår att det troligen är en av anledningarna till att storstadsmänniskor som lever i allt hektiskare tempo är de som också bakar surdegsbröd. Man gör i alla fall något som går långsamt men får ändå cred för att vara moderna storstadsmänniskor.
Vet du föresten att på 60 – 70-talen åt vi onyttigare men var smalare. När man dessutom betänker att stress tydligen gör oss tjocka så kanske vi ska åka tåg på Balkan för att gå ner i vikt istället för att springa på gym etc.
gredemo@yahoo.se says:
Ur led är tiden heter en bok av Philip K Dick, väl värd att läsa. Det jag tycker man borde fråga sig är om inte människorna är ur led.
Marianne Redemo says:
Jag tror att de är det och en dag kommer kanske människor att se tillbaka på den här tiden och skaka på huvudet och undra hur vi egentligen tänkte.
Hörde föresten på en föreläsning att barnläkare och andra på BVC är oroade över hur stressat liv barn lever idag och oroliga för vilka konsekvenser det får på sikt. Istället för allt snabbare tåg så borde vi kanske satsa på långsammare och trevligare tåg. Restaurangvagn med vita dukar och god mat samt sköna stolar med bra läslampor etc.
Fick idag reda på att en av mina kursare (i min klass) kört ihjäl sig när han körde motorcykel. Så fruktansvärt tragiskt. Men det absurda blir att då man stannar upp och funderar och livet går lite långsammare en stund. Allt blir oviktigt runt omkring och man inser att det enda man då behöver är andra att dela sorgen med. Utan andra är man inget.
gredemo@yahoo.se says:
Tråkigt med din kursare. Det du säger om att döden får en att stanna upp. Don Juan i Castanedas säger att man måste förstå döden för att verkligen förstå livet.
Jag minns i Varanasi då jag satt vid Burning Ghat och tittade på hur döda människor brändes. Det var något speciellt.
Jag måste säga att jag blir alltmer kritisk till vad vår kultur driver oss till. Om jag hade levt på 1600-talet hade jag varit en gammal gubbe nu. Ryggen krum och käppen i handen. Men i dag är sannolikheten att jag blir om inte dubbelt så gammal så ännu mer. Trots det finns det ingen ro i att man lever längre.
I stället trycker man på till en dag hjärtat, förhållandet eller familjen brister och man frågar sig om det var värt det.
Pingback/Trackback
musik av James Ferraro 06.11.11 | Funderingar från fåtöljen
Pingback/Trackback
rövarbaronerna 06.11.11