Funderingar från fåtöljen

Jag lyssnar på Wire Download 17.08.11

Inför dagens blogginlägg, som liksom gårdagens handlar om guld, roade jag mig med att söka efter artiklar om guld. Det var fascinerande att se hur all reklam på hemsidorna plötsligt handlade om guld. Något som likväl slog mig, men tanke på hur ofta ämnet behandlas i tysk media, är att DN och SVD verkar inte särskilt intresserade av ämnet. De verkar mest tro att guld har med sport att göra.

Jag hittade endast en handfull relevanta artiklar från Sveriges största dagstidningar med hjälp av en sökmotor.

Den bästa var väl Guld som blev till sand även om jag inte riktigt förstår vad som blivit till sand. Musik @ Centrifugen utbrister att SVD måste vara sponsrad av någon:

Då var det dags för ännu en sponsrad artikel på SvD, ska vi gissa att det är någon bank, riksbanken eller Schibsted som är i farten. Guld ”kan vara den mest riskabla investeringen av alla” (SvD)

Jag får nog ta och hålla med honom. Kanske inte i sponsringsanklagelserna men i att man inte bara rapporterar utan också lagt till en varningsetikett.

Att guld är ”riskfyllt” är inget jag motsätter mig men att hävda att det är det mest riskfyllda är bara patetiskt. ibid

I artikeln Guldhandlarna gnuggar händerna förstår vi att vi som tillhör småfolket är grundlurade från början om vi begrundar guldköp. Fast en intressant detalj kommer in bland förmynderiet:

Skuldtyngda Spanien och Italien kan dock sätta stopp för guldyran. /…/ Blir det känt att Spanien och Italien säljer guld, kommer andra investerar och institutioner säkert vilja ta bort lite av sin exponering och risk mot guld, vilket gör att nedgången kan späs på lite extra. ibid

Lustigt är att DN har precis samma artikel fast med annat namn: Nytt rekord för guldpriset.

Att svenska tidningsjournalister bemödar sig vore väl för mycket att begära. Cecilia Jacobsson ger sig dock ut från redaktionen i ett äldre reportage, Stor prisskillnad på guld, och frågar hur mycket hon får för sina smycken hos olika guldhandlare.

Kanske missar jag något? Sökmotorer kan man inte alltid lita på. Därför söker jag på SVDs hemsida. Det är torrt.

Borde man ändå inte begrunda guld mer i svensk nyhetsmedia?

I ett forum hos NY Times diskuterar man guld som världsvaluta och om regeringar ska köpa guld. I min dagliga tidning Handelsblatt diskuterade man för och nackdelar med guld i veckan. I en månad gammal artikel i NY Times likaså, In a Gold Lovefest, Shades of 1980.

Så varför ska man bry sig om guld? Är det så att svenska nyhetsmedia egentligen vet bättre? De har sett att gulduppgången är en bubbla som kommer att spricka och att de inte vill vara delaktiga i vansinnigheterna.

Är det löjligt utav mig att läsa förmynderi i undvikandet av att skriva artiklar om ämnet som har ekonomisk, finansiell och filosofisk vikt?

Ta frågan om pengars värde? Hur kommer det sig att vi har tilltro till ett verktyg som vi knappt inte längre ser. Förvisso har vi plånböcker, men de innehåller allt mer endast plastkort. Eller ta mobiltelefonerna som kommer att bli framtidens transaktionsverktyg.

Vad var det som gjorde att Spanien med alla sina silverreserver från Sydamerika blev till en oviktig provins emedan det nyfödda Nederländerna blev stort och mäktigt trots brist på värdefulla metaller under 1600-talet? Eller för att återvända till guld så hade Nathan Rothschilds guldspekulerande och Wellingtons seger vid Waterloo med varandra att göra.

Diskussionen om guld är trots allt ganska intressant.

Share

klockan slår 16.08.11

I dag cyklade jag till Galerie Lafayette efter jobbet. Jag hade egentligen tänkt att åka dit tidigare, försökte till och med övertala E att följa med. Hon förstod sig dock inte på min iver. De har nämligen en ny sensation där som jag hörde talas om. Man kan köpa guld i en automat.

Underbart, tänkte jag, det är bättre än elefanter på zoo.

Jag sprang in och gick fram till första snorkiga dam och frågade var automaten stod.

På andra våningen till vänster, svarade hon.

Tyvärr var automaten sönder. Trots det stod jag kvar och tittade på de Krugerrandmyntet och de andra slags guldtingester man kunde köpa. Upp till 2500 € kunde man köpa för utan att identifiera sig. Det var för att undvika pengatvätt.

Nu blev jag verkligen nyfiken. Tänk att kunna gå dit med alla sina svart intjänade pengar och bara mata in. Ut ploppar krugerrand och ingen ställer frågor så länge som jag inte köper för mer än två och en halv eurolax. Nu har jag inte tillgång till de summorna och guldpriset är alldeles för högt. Men någon gång går guldpriset ner, störtar kanske till och med en dag. Då månne är det dags att köpa på sig lite.

Här i Tyskland är guldet nära i folks medvetande. Jag stöter på det hos folk i allmänhet. En av mina kollegor har sålt guld. Guld stiger alltid i värde, berättar hon.

I en eko-butik fick jag en inbjudan att deltaga i en kurs att köpa och sälja guld.

På ett café pratade jag med en hätsk man som lovordade guldet. Han hade redan börjat köpa guld.

Synd är att jag inte lyssnade på honom. Det var för två år sen och han hade helt rätt. Sen höll jag dock inte med hans grundtankar. Det är tyskens eviga rädsla för inflation som hade drivit honom till att plocka ut sina pengar för att köpa guld.

Egentligen ville han köpa en kajakaffär i Dalsland. Men det regnade för mycket där, sa han. Jag undrar om inte det vore en bättre idé trots regn.

Affärstidningar, dagstidningar och veckotidningar älskar att ha reportage om guld. De blandar bilder från Weimarrepublikens fattigdagar med texter som lovordar guld.

Själv är jag tveksam och jag undrar om det inte, liksom automaten i Lafayette, stinker abzocken, bondfångeri. Men om jag vore knarkhandlare skulle jag i alla fall sticka dit och växla in mina svarta pengar.

En sista kommentar är att i ivern att köpa guld lider guldhandlarna, läste jag i Taz, Ein Gramm 585er für 20 Euro. Allt färre har råd att köpa guldsmycken.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Share