Jag lyssnar på Dirt beneath the daydream, en musikblandning från musiktidningen Wire.
Den tyska affärstidningen Handelsblatt skriver om FDPs förslag att låna ut de pengar som en skatteskänkning skulle ge tyskarna, och mig, då jag arbetar här, till bankerna, i Der Große Selbstbetrug, Det stora självbedrägeriet.
Det stora självbedrägeriet inleds med en parabel av filosofen Peter Sloterdijk. Då jag själv arbetar på hotell, är temat på parabeln passande:
En turist kommer in på ett hotell och önskar ett rum. Turisten lägger en 100-eurosedel på disken och ber att få se några rum. Medan han går upp på rummet, springer hotellchefen till slaktaren med hundralappen för att betalaen gammal skuld. Slaktaren går till en prostituerad och betalar med 100-lappen. Den prostituerade lägger 100-lappen på hotelldisken för att betala för rummet hon nyttjar. Just då kommer turisten ner för trappan. Han vill inte ha något rum och tar sin sedel och går ut. När han lämnat byn är alla skuldfria.
Så fungerar det i de bästa av alla världar. Men, påpekar Handelsblatt, vad historien inte tar hänsyn till är ränta. Ränta på lånade pengar gör att resultatet inte är plus minus noll.
Vad Gabor Steingart kritiserar främt i sin kommentar om FDPs förslag är det oförnuftiga i att sänka skatterna i dagens läge.
Tyskland tror att dagens boom kommer att fortsätta. Men konjunkturer ändras. Bättre vore att inte sänka skatterna och hellre använda pengarna till att betala av Tysklands skulder och att utveckla välfärden.
Just kritiken av skattesänkningarna i tysk debatt har slagit mig som underlig, då den kommer från de man trodde var för skattesänkningar.
I senaste numret av ekonomimagasinet Capital finns en opinionsundersökning från de ledande ekonomerna och företagsledarna i Tyskland: Elite-Panel Deutschlands Bosse rechnen mit Kanzlerin Angela Merkel und ihrem Kabinett ab, Tysklands Elitpanel gör upp med Kanzlerin Angela Merkel och hennes kabinett.
79 % av deltagarna i panelen är emot skattesänkningar under den här mandatperioden.
