I Sverige är det tillåtet att ha egna åsikter. Det är till och med en rättighet. En människa får inte hindras att utöva sin demokratiska åsikt. Då är det förtryck. En grupp får inte hindra egna medlemmar att uttrycka sig hur de vill.

Det sista är den andra invändningen Nalin Pekgul har mot islamistiska grupper. Hon tar upp det i en debattartikel i DN. Mina citat kommer dock från Socialdemokraternas egen hemsida.

Kaddafi Hussein är en ung somalisk man som bildade en hiphop-grupp. Rinkeby Folkets hus gav honom och hans vänner möjlighet att träna i deras lokaler, men när han skulle ordna alkoholfria fester för ungdomar där mötte han starkt motstånd från strängt religiösa muslimer. De spred ut rykten att han var en dålig muslim som skulle brinna i helvetet och det gick till och med så långt att en stor grupp ställde sig utanför Folkets hus och hindrade ungdomar att gå in till festen. Vi måste ifrågasätta den religiösa extremismen

Efter påtryckningar och utan hjälp från polisen stängde Kaddafi Hussein ner festen. Grunden anses vara de ”fanatiska muslimerna”. Sen jämför hon det hela med den apartheidliknande rasismen som pågick i södra USA.

Historien ger många exempel på att kampen mot extremismen blir effektiv först när alla samhällsnivåer sluter upp. Lagstiftaren, rättsväsendet, opinionsbildare, alla måste involveras. Rinkeby 2009 får mig att tänka på Little Rock 1957. Sedan högsta domstolen i USA på 1950-talet förbjudit segregerade skolor försökte vita ändå hindra svarta barn och ungdomar att börja i de skolor som dittills varit reserverade för vita. I Arkansas hotades nio svarta ungdomar som skulle börja i Little Rock High School av en vit mobb och hindrades att komma in i skolan. Efter ingripanden från justitiedepartementet och president Eisenhower inkallades polis och militär för att upprätthålla ordningen och se till att de svarta ungdomarna kunde gå till sina klassrum. De ungdomar som vill dansa och lyssna på musik i Rinkeby år 2009 borde få lika bestämt skydd mot extremister som de nio i Little Rock 1957. (Min markering) Ibid

För det första är jämförelsen helt sned. I amerikanska södern var det en samhällsstruktur. I Rinkeby var det en fest som på grund av problem med några ungdomar tvingades att stängas. Varför gjorde inte polisen något? De såg sig inte nödgade att göra det. Se polisens svar i Konflikts avsnitt Bakom Rubrikerna i Rinkeby.

Att peka på enskilda incidenter och göra sådana jämförelser är bara försök till demagogi.

Senare skriver hon:

En av de viktigaste frågorna i Europa är hur vi ska få våra samhällen att hålla ihop och inte falla sönder av etniska och religiösa motsättningar. Det hade därför varit lämpligt om Fredrik ­Reinfeldt under sitt halvår som ordförande för Europeiska unionen hade tagit upp frågan om hur vi ska forma ett samhälle där alla får plats oavsett religion eller etnisk bakgrund. Dessvärre har jag aldrig hört honom säga något insiktsfullt om detta. Tvärtom vägrar han att öppna ögonen för de problem som religiösa friskolor kan skapa och fortsätter på denna väg genom att göra det möjligt att öppna segregerade religiösa vårdcentraler. (Min markering) Ibid

Diskussionen är viktig, men inte som hon menar. Mer om det längre ner. Men först ett annat inlägg där hon skriver:

De som vill splittra samhället vet att utnyttja den fundamentalistiska våg som sköljer över Europa. Samhället vacklar i sin hållning till extremisterna. Vi anser att man tydligt måste ta ställning mot det som drar isär vårt samhälle. Acceptera inte heltäckande slöjor

Hon fortsätter resonemanget med att inleda kring en annan ytterst liten svensk minoritet, plymoutbröderna. Hon varvar mellan plymouthbröderna och muslimer angående en diskussion om kvinnor ska få ta i hand eller inte. Samma retoriska knep gör hon även i det här inlägget: Sveket mot invandrar tjejerna. Att ta i hand eller inte är ett ställningstagande som är ett eget val. Detta val hedras inom gruppen men ses som suspekt utifrån vilket det här exemplet visar: Cherid Awad blir första advokaten i slöja. Argumentet är därför idiotiskt.

Diskussionen kring kultur och värderingar är viktig. Jag är verkligen för en diskussion om Europa, Sverige och hur kulturer ser ut och förändras. Se t.ex. här och här.

Nalin Pekgul går dock till väga på helt fel sätt. Hon påstår att våra samhällen riskerar att”falla sönder av etniska och religiösa motsättningar”. Det europeiska samhället förändras, det är sant. Det ställs för en mängd intressanta problem.

Men det hon gör är att angripa en ytterst små grupper i samhället, som t.ex. plymouthbröderna och islamister, vars hot mot Sverige anses som ringa av t.ex. Malena Remberg, chefsanalytiker vid Säkerhetspolisens, Säpos kontraterrorenhet, se Konflikt Bevis och rykten om islamistisk rekrytering. Och det i frihetens namn!

Och att måla upp en bild av sönderfall är ett löjligt politiskt trick som jag trodde höll hemma på extrem kanterna och inte hos socialdemokraterna.

Tidigare inlägg här & här.

En muslimska jag kände var en helt vanlig tjej. Hon var klädd i jeans och t-tröja. Hon skrattade ofta och var väldigt söt. Hon var en ung somaliska. Vi träffades på Röda Korset där vi ett tag arbetade frivilligt tillsammans. Efter ett tag slutade jag på Röda Korset.

En dag när jag var på stadsbiblioteket i Göteborg vinkade en ung svart vacker kvinna klädd i hijab åt mig. Jag blev naturligtvis väldigt förvånad och trodde inte jag var menad. Men visst var det mig hon menade och då kände jag igen henne, somaliskan jag hade förlorat kontakten med. Jag minns inte om vi kramade om varandra, men i alla fall tog vi i hand. Hon presenterade mig för sin väninna, också klädd  hijab. Vi tog i hand när vi presenterades för varandra.

Nyfiket frågade jag direkt om slöjan och om den nya klädstilen hon hade valt. Hon berättade att hon börjat gå hos en predikant och blivit religiös. Nota bene att det här var innan elfte september. Hon hade nog alltid varit en sökare och nu hade hon stött på rätt i livet och klädde sig därefter. Ett val jag respekterar och tycker är helt rätt. Hon hade valt tro och följt sin egen livsväg.

Vi stötte på varandra allt oftare efter det då vi båda studerade vid universitetet, jag antropologi och hon till lärare. Vi pratade alltid om ditten och datten som man gör.

Jag har ofta tänkt på henne när jag hör slöjdebatten i Sverige och Europa. Jag tycker den är förbannat inskränkt!

Jag bor i gränsen till mångkulturella Wedding i Berlin. Där är jag ofta och handlar. Många från Mellanöstern bor där och jag ser olika varianter av slöjor. Därför ser jag hur fel debatten är.

Jag minns en dag i Steglitzpark. Jag såg en muslimsk familj. Mormor i grå traditionell dräkt, modern i t-tröja och jeans, en dotter i bikini och en annan tonårsdotter i en snygg och smakfull slöja som jag ofta såg kvinnor med i Istanbul.

Jag minns en arbetskamrat till mig. Han var libanes. Jag tror inte hans fru hade slöja. Han sa det störde honom i slöjdebatten att folk inte hade med att göra hur folk klädde sig. Jag håller med honom. Varför lägger sig folk i hur folk klär sig? Nu ska man till och med lagstifta i flera länder om folk får bära religiösa symboler eller ej.

Även i Sverige har jag varit ute i förorten och det finns en väldig blandning av olika folk. Folk kommer från olika kulturer där man har andra värderingar.

Första delen här.

Nalin Pekgul har av princip börjat ha på sig kort kjol. Hon förklarar sin princip med att hon kämpar för muslimska kvinnors frihet och berättar om hur det var i Turkiet för 50 år sen. Hon hedrar dessa kvinnors kamp. Att hon kämpar för kvinnor rättigheter är rätt. Men sättet hon gör det och gruppen hon ger sig på är helt fel.

Inledningen till beslutet om korta kjolar var följande:

Den 5 september hade jag lovat Mona Sahlin att vi skulle gå på Tensta marknad tillsammans. När jag klädde mig skrek min åttaåriga dotter att jag inte fick ta någon av de korta kjolarna för ”det här är inte Norra Ängby där Einars familj bor, utan det här är Tensta och det finns talibaner där ute”. Dumt nog gjorde jag som hon sa och bytte till en lång kjol. Sedan blev jag besviken på mig själv som inte hade insett vilken dålig förebild jag måste vara för min dotter om jag accepterar att andra ska bestämma hur jag ska vara klädd. (Bakgrunden till mina korta kjolar, Mina markeringar)

Så istället för att slå hål på sin dotters fördomar bekräftar hon dem.

Sedan dess har jag konsekvent haft korta kjolar. Tyvärr får jag ofta bevis på att det ändå låg något i min dotters oro. Senast berättade Maria Hassan, politiker och tenstabo liksom jag själv, att häromkvällen när hon var på väg till en fest klädd i kort kjol, kom en man fram och spottade på henne. Hon blev rasande men ville inte missa tåget för att ta strid med honom. ibid

Jag lärde mig om hennes tankar i radioprogrammet Konflikt: Bevis och rykten om islamistisk rekrytering.

Först slog de i programmet hål på debatten om den islamistiska rekryteringen, men det som främst gjorde mig upprörd var när jag hörde hur Nalin Pekgul och de socialdemokratiska kvinnoförbundet har gjort det islam och dess attribut till en politisk fråga.

För det första anser jag att det är fördomar som har blandat sig i debatten. Framförallt är det oroväckande att socialdemokratiska arbetarpartiet ger sig på minoriteter i det svenska samhället.