Efter jobbet träffade jag en kompis och tog en kopp kaffe. Vi diskuterade våra köpta aktier och om vi gjort rätt eller fel med våra inköp, och naturligtvis om framtida rikedomar. I diskussionen begrundade vi USA, Kinas skulder och vad som kommer hända med Tyskland. Hela tiden på en väldigt gemytlig nivå medan människor strosade förbi.

Med aktier kommer inte bara girighet och försök att gena i kurvorna. Framför allt kommer ett samhällsintresse. Man måste fråga sig vad som sker i världen, varför beslut fattas som de görs.

Funderingar över aktieköp blir nästan som en ideologi man utgår i från i sina försök att förstå världen och, därtill, att fatta rätt beslut inför varje investering.

Nåväl med världen är det inte mycket bevänt för tillfället. Nyhetsmedia har äntligen något de kan koncentrera sina krafter på: Den nya krisen i världsekonomin.

Några saker har gjort mig väldigt fundersam. Det handlar om USAs ekonomi och om kreditvärderingsinstituten. Jag har tidigare berört att nationalstaterna känner att de förlorar sin maktsuveränitet när det kommer till den ekonomiska politiken, här.

För de klassiska ekonomerna, skriver George Friedman från Stratfor, som Adam Smith och David Ricardo talade man inte om ekonomi utan om ekonomisk politik.

For classical economists, it was impossible to understand politics without economics or economics without politics. Global Economy: A crisis of political economy

För ungefär ett år sen hade jag inte jag hört talas om kreditvärderingsinstitut . Nej, snarare stötte jag inte på dem så mycket. Jag minns en artikel där man undrade om de inte fått för mycket makt.

En vän beklagade sig på spårvagnen och undrade vad fan gav dem rätten att utvärdera länders ekonomi. Likaså minns jag i dokumentären om krisen 2008 Inside Job att instituten skyddade sig mot beskyllningarna att de hade gett orimligt goda betyg till subprimelånen med att de endast gav sina åsikter.

Numera rasar USA över att de har gått från AAA till AA. I en artikel i NY Times begrundar man vilka Standard and Poor är egentligen:

S.& P.’s downgrade of the nation’s credit rating has raised questions about the company’s judgment and even its role in the financial markets. It has also reinvigorated critics of the rating agencies, who have argued since the 2008 financial crisis that the power of S.& .P and other agencies — which failed to foresee the problems with mortgage-related securities — should be reduced. Behind S&P’s downgrade, a committee that acts in private

Som europé är jag allt lite skadeglad över betygssänkningen. De klagade minsann inte när man gav sig på Europa.

Fast den förre amerikanske finansministern Henry Paulson vill ändå beskylla européerna för krisen:

“The most pressing and significant problems in the global economy are unsustainable structural issues with regard to the E.U. — fiscal deficits and the structure of the E.U. itself.” Disaster movie gets a sequel, with subtitles

Dock, och det är dit jag vill komma, det som gjort mig fundersam är just den makt som privata företag har fått över världen. Det är inget nytt. Men något nytt har ändå skett.

Banks are too big too fail hör man ofta. Simon Johnson och James Kwak har skrivit en bok om de problem som det innebär, 13 Bankers.

I ett föredrag, jag hörde, av Simon Johnson förklarar han problemet med att bankerna växer sig så stora att de inte kan falla.

In the process, [bankerna] grew so large that their potential failure threatened the stability of the entire system, giving them a unique degree of leverage over the government. Despite the central role of these banks in causing the financial crisis and the recession, Barack Obama and his advisers decided that these were the banks the country’s economic prosperity depended on. Introduction

Det är inte en hälsosam upprensning i ekonomin utan så mycket mer står på spel. Länder kan bryta samman, och gör det.

Det närmaste exemplet är Island. Bankerna blev tillsammans större än den nationella ekonomin och man kunde inte låta dem gå under utan i stället gick hela ekonomin åt skogen.

Finansinstitut har tagit över världen. Det är en väldigt oroande situation. En grund är att länder, likt individer, hellre lever över sina tillgångar. De lever på konstgjord näring. Finansinstituten lånar ut pengar och tar makten över länderna.

Kreditvärderingsinstituten blir ett redskap för finansinstituten att tjäna mer pengar. Privata intressen ges makt att värdera länders hushåll. Det är en enormt märklig och ingen positiv utveckling i den moderna ekonomin.