I mitt första inlägg om EUs visioner avslutade jag med följande fundering
Är Europa alltför fixerat vid sitt våldsamma förflutna? Nej, det skulle jag inte vilja påstå, men Europa har ingen enad regering eller vision. Vår historia talar snarare om hur de enskilda europeiska länderna ständigt har sökt sin egen vision. I och med EU skulle det ske en skillnad, men tyvärr så verkar visionerna för en enad framtid fattas. Vart är Europa på väg efter kalla kriget?
Jag vill fortsätta de funderingarna med två exempel. Det första handlar om de två största svenska partiernas EU-vision och sen fortsätter jag med det som händer i Europa med romerna.
På Moderaternas hemsida där de skriver följande:
EU är den centrala plattformen för vår utrikes- och säkerhetspolitik. EU-medlemskapet innebär att Sveriges möjligheter att påverka den internationella politiken stärks. EU ska vara en dynamisk och effektiv union som står öppen för alla europeiska länder som uppfyller kriterierna för medlemskap. EU och Världen
EU blir här ett verktyg för att hävda sig på den internationella scenen. Det ska bli Sveriges stödkrycka. Det är så tråkigt och visionslöst att det blir bara platta meningslösa ord.
Efter en stunds klickande på Socialdemokraternas hemsida hittar jag endast en broschyr som visisonärt heter En rättvis värld är möjlig. Men den inledande presentationen handlar endast om den stora världen. EU nämns överhuvudtaget inte.
När minnet av Kriget, och de brott som begicks, försvinner tycks också EUs vision försvinna. Vad det är att vara en medborgare i EUblir oviktigt för politiker som Sarkozy. Han utvisar ad hoc romer till Rumänien, dvs, han hindrar den fria rörligheten.
Moderaterna skriver:
En av EU:s grundläggande principer är att människor ska ha rätt att röra sig fritt inom unionen. Migration och Integration
El País skriver i en ledare så utvisar Frankrike människor som inte har begått något annat brott än att vara romer. De har inte blivit prövade i någon domstol utan utvisas utan pardon:
Aparte de estigmatizar a los gitanos convirtiéndolos en chivos expiatorios de la inseguridad ciudadana, Sarkozy está cometiendo un grave atropello contra la dignidad y el honor de ciudadanos concretos -incluidos niños nacidos y escolarizados en Francia-, expulsados como delincuentes sin que ningún tribunal haya establecido que lo sean. Sarkozy tras Berlusconi
Annika Ström Melin skriver på DNs ledarsida:
EU:s politiska ledare styr tillsammans över en halv miljard medborgare. De måste kunna komma överens om att människor som hör till en liten minoritet på sammanlagt mellan tio och tolv miljoner inte ska behandlas hur som helst i Europa. Romerna: Kalla till krismöte i Bryssel
Att Frankrike och Italien inte är de enda kan man lära sig i konflikts program Europas Oberörbara. Jag har nämnt det tidigare i mina inlägg kring Nalin Pekguls val att ha kort kjol, som är en attack mot den muslimska minoriteten i Sverige.
