Vad ska EU göra utrikespolitiskt med Ryssland? Hur ska vi greppa detta knarkarberoende som vi har av en langare som vet hur han ska utnyttja situationen?

Kjell Aleklett som berättar det på sin eminenta blogg att:

I höst har Ryssland passerat Saudiarabien som världens störta oljeproducent och sedan länge är man världens största producent av naturgas. Om man till detta lägger att Ryssland är en av världens största kolproducenter och att man har stora fyndigheter av uran och vet att det är energi som styr världen borde alla förstå vilken maktfaktor Ryssland kommer att bli i framtiden.

Som tysklandsboende märkte jag förra året av i min kassa hur dyr energin började bli. Vi fick en saftig efterräkning och mina julklappspengar försvann.

Men frågan är större. Ta Rysslands utrikespolitik, där genom vårt beroende, EU tvingas till en alltmer okritisk hållning eftersom vi inte vill förlora vår dagliga dos.

I New York Times läser jag följande intressanta artikel: China Pledges $ Billion to Africa. De kommer även ta bort många av  handelshindren. Men det kommer med en liten regel:

Beijing will also remove tariffs on most exports to China from the least-developed African nations that do not have diplomatic relations with Taiwan, and sponsor an array of other programs in health, education, culture and agriculture.

Tänk om vi kommer i samma läge med Ryssland, där vi tvingas acceptera en mängd krav bara på grund av vårat beroende?

I Effekts nyhetsbrev läser jag artikeln Partiernas blåögda syn på Peak Oil.

Oljekrisen förväntas också ändra maktförhållandena i världen. De länder som kan fortsätta exportera olja kommer stärka sin makt. För Tysklands del innebär det att man kommer behöva ta mer hänsyn till Rysslands intressen.

Bloggen Cornucopia? har gjort en undersökning av de svenska partiernas inställning till Peak Oil. Märkligt nog är alla de stora partierna med utan Moderaterna. Här länkar jag till Socialdemokraternas svar: Svar från (s) om Peak oil.

För att få reda på mer om Moderaternas syn på saken sökte jag på deras hemsida, men förgäves. Det närmaste jag kom var en diskussion kring kärnkraft och hur bra det är i pdf-broschyren Sverige utan kärnkraft) samt en diskussion kring naturgas. De skriver:

Naturgasen, som är ett fossilt och ändligt bränsle, kan ha betydelse under en omställningsperiod, främst i anläggningar inom industrin och för högeffektiv kraftvärme. Av de fossila bränslena är naturgasen det som ger minst negativ miljöpåverkan.

Om naturgas ersätter kol eller olja ger det mindre utsläpp för samma nytta vilket innebär ett mindre behov av utsläppsrätter. Om man kan byta till kärnkraft eller förnyelsebar energi blir det ännu lägre miljöbelastning och skatt. Vad tycker Moderaterna om naturgas?

I det äldre inslaget på Sveriges Radio läser jag:

Men på energimyndigheten tycker oljexpertena inte att det behövs någon nationell plan för var Sverige ska få sin olja ifrån i framtiden. Det kommer oljebolagen och marknaden lösa av sig självt menar de. Oljeeran på väg mot sitt slut?

Miljöpartisten Jakob Lundgren tycker det är fel och uppmanar på sin blogg:

Vi politiker måste våga prata om peak oil mer och måste våga ta mer drastiska åtgärder än vi gör idag. Våga snacka peak oil

Kjell Aleklett förklarar varför Sverige är mindre beroende av Ryssland:

Sverige är ett av de få länderna inom EU som inte är beroende av naturgas från Ryssland och självfallet beror det på vår satsning på kärnkraft.

Jag är ingen vän av kärnkraften och som russofil vill jag hellre se till ett samarbete med Ryssland. På grund av det intresset började jag lära mig ryska, ett väldigt klurigt språk. Men relationen måste bli en vänskap på lika villkor. Frågan är hur Europa kan bli så pass starkt att det är möjligt?