har inte sovit tillräckligt 17.07.11.

E ligger och sover på soffan. Mitt kaffe står på bordet. Vi var båda tvungna att jobba i dag. Jag fick betalt, för henne ingår det i utbildningen och behövs därför inte belönas. I går satt vi i Mon Bijouparken och grillade. Det var mysigt. Ett par öl slank också ner. I dag ringde klockan 5:05. Jag var orolig att försova mig och vaknade redan halv fem, sen kvart i fem, fem, och sist men inte minst 5:04.

Thilo Sarrazin är i dagens Berliner Morgonpost.

Jag har skrivit om honom förr, se här.

Det är lika bra att erkänna det genast: Jag gillar honom inte. Inte heller vet jag om han förtjänar uppmärksamhet. Samtidigt är han intressant. Han är stridsberedd och kan tala för sig. I stället för att gömma sig i elfenbenstornet är han beredd att bemöta sina kritiker och de som vill föra en dialog med honom.

Hans bok Deutschland schafft sich ab, Tyskland avskaffar sig, hat jag inte läst och vet inte heller om den är värt mödan.

En praktikant på hotellet hade med sig den till jobbet. Jag bläddrade i den. Det är en tung bok, faktaterminologi och omständligt skriven. Tydligen ska den ha sålts i över en miljon exemplar. Däremot tror jag inte att så många har läst den.

Under filmningen av en dokumentär om honom besökte han Kreuzberg och Kottbusser Tor. Där möttes han inte främst av diskussionsberedda personer utan av spott och spe. Han blev kallad rasist och närmast bortjagad.

Titeln på en av artiklarna är talande: Schmährufe und Empörung – Thilo Sarrazin ist im Kreuzberg nicht willkommen, Skymfningar och upprördhet – Thilo Sarrazin är inte välkommen i Kreuzberg. På förstasidan står det: Wie tolerant ist Kreuzberg?

I en gästbidrag får han själv uttala sig: Wie Thilo Sarrazin aus Kreuzberg verjagt wurde, Hur Thilo Sarrazin blev i vägjagad ur Kreuzberg.

Det är naturligtvis tråkigt att han blev i vägjagad och att man inte ville gå in i dialog med honom. I och med det får han också vatten på sin kvarn. Men likväl har han uttalat sig om turkar som föder en massa huvudduksflickor, att turkar inte är produktiva och bara har ett grönsaksstånd. Någon gång, i ett redan upphettat tillstånd, får vissa nog och ger igen. Inte genom våld utan att man samlas och skanderar att han ska försvinna.

Sen stämmer inte det man skanderade. Han är ingen rasist. Han är snarare elitär. Han är emot underklassen och de som han anser skor sig på samhället utan att bidra med något eller försöker förbättra sin egen situation.

Av den anledningen kritiserar han också den tyska underklassen. Se mitt inlägg Tysklands egen Ian Wachtmeister.

Stängsel mot Turkiet

Förvisso hade man lagt artikeln på samma sida som en lång intervju med populisten Thilo Sarrazin (Berlin wird jede Regierung überleben). Det är andra gången jag läser om problemen med den spontana invandringen vid den turkisk-grekiska gränsen. Första gången var i vänstertidningen TAZ (Europas größtes Loch) och nu var det i Berliner Morgenpost (Griechenland baut Zaun an der Grenze zur Türkei). Man kan läsa en introduktion kring problematiken i debattartikeln av Marie Weibull Kornias på Europaportalen: Pressa Turkiet att ta ansvar för sin gränsbevakning.

Eurofiler utanför Europa har upptäckt ett hål i den europeiska gränsen. Det är än en gång grekerna som skapat problem i Europa. Hålet är längs den östra gränsen mot Turkiet, längs floden Evros, kommer nu människor från Asien och Afrika och tar sig in över gränsen. För att få hjälp har grekerna tillkallat Frontex. Strömmen av lycksökare fortsätter.

Jag undrade varför folk i så fall inte inte går genom Bulgarien eller Rumänien. Men då läste jag att de länderna ännu inte är med i Schengen och inte heller ska få inträde där, se här.

Nu, skriver Berliner Morgenpost, vill man bygga ett stängsel. Som förebild har man muren som går längs gränsen mellan USA och Mexiko. Jag vet inte varför man inte låter sig inspireras av gränsen mellan Marocko och de spanska enklaverna Ceuta och Melilla? Eller varför inte gamla Berlinmuren?

Den korta artikeln i Berliner Morgenpost gjorde mig betänksam. Det stod att runt 300’000 är illegalt i Grekland. Var tionde person i Grekland är en utom-europé.

Kring siffror är det lätt att reagera. Det finns en anledning att Sarrasins bok är statistikspäckad, att SD slår till med ekonomiska tal, att Goldman-Sachs förklarar världen med hjälp av vågor och staplar. På Europaportalen läser jag om siffror i artikeln Migrationskostnader Neutrala. Men samtidigt ska man nog bli mer konfunderad än att påstå att man nu vet hur sakerna ligger till när någon börjar stapla siffror.

Snarare än att snurra in mig på siffrorna handlar det mera om vad som håller på att hända och i vilken riktning EU och Europa vill vandra. Vänstern har länge varnat för Fästning Europa. Om de döda längs Europas kuster finns det otaliga artiklar, reportage och böcker. Som liberal ska man också begrunda och kritisera den mur vi bygger upp kring EUs gränser.

Att låta populister som Thilo Sarrazin göra frågeställningen är farligt, men jag gör det ändå.

Det är få som bestrider att vi behöver invandrare i Europa om vi vill behålla vår levnadsstandard i framtiden. Vi är helt enkelt för få. Det vi främst behöver är kunniga fackmänniskor, med kunskaper som kan utveckla Europa. De främsta är i Indien och i Kina.

Men, säger Sarrazin, de vill inte komma hit utan emigrerar hellre till USA och Kanada. Vi får de som blir över. Det som ligger dem till last som kommer från den muslimska länderna är att de har ”kulturellt bagage” som gör det svårt för dem att anpassa sig. Det kulturella bagaget gör att kostnaderna kan bli högre än förväntat, hävdar Sarrazin.

Främst har han hängt upp sig på huvudduken och vad den symboliserar: kvinnoförtryck, bakvändhet och kulturellt belastat förflutet. Personligen förstår jag inte varför man hänger upp sig på ditoattribut? Men jag har förstått att det är väldigt många som irriterar sig.

Europa är i förändring. Men inte på det sätt som Sarrazin påstår. Invandring och utvandring, inre rörelser och kulturer som möts och förändras. Kompositören Béla Bartók har skrivit en underbar essä om kulturväxlingen över gränserna angående folkvisor. Ingen kan riktigt säga var den hör hemma eftersom den ständigt har förändrats på sin väg. Orden översattes och ändrades, melodin behölls. I en biografi om Joseph II, som regerade i Hapsburgskariket under en omvälvande tid, skriver författaren Francois Fejtö att under t.ex. under 30-åriga kriget och fram till Napoleons krig i Europa brydde man sig inte om var man hörde hemma utan det land man tjänade. Engelsmän tjänade vid Katarina den stores hov. Nederländare byggde slott i Sverige osv.

Jag anser att det är den tiden vi måste söka oss tillbaka till. Vår nationalistiska tillhörighet måste få allt mindre vikt. Istället ser jag ett slags, ursäkta uttrycket, legokneckts ideal. Man är trogen den man arbetar för. Landet är en miljö man befinner sig i. Man definierar sig utifrån sin umgängeskrets och sin tillhörighet. De gamla idealen som våra europeiska länder har itutat oss är förlegade. Vi måste helt enkelt bliva kosmopoliter.

Andra inlägg om Sarrazin och invandring på min blogg kan ni läsa:

Vi vill bara ha de goda.

Tyskland och Herr Sarrazin & Tysklands egen Ian Wachtmeister.

Vi vill bara ha de goda

I sitt första årstal till kongressen sa USAs nye president Thomas Jefferson 1801:

And shall we refuse the unhappy fugitives from distress that hospitality which the savages of the wilderness extended to our fathers arriving on this land? Shall oppressed humanity find no asylum on this globe? Jefferson av Saul K. Padover, 133:1952

Men trots öppenheten var han orolig för konsekvenserna en för stor grupp immigranter kunde ha. Hans största oro var att de inte hade levt i frihet utan hade levt under diktatur. Frihet och demokrati lärde man sig under sin uppväxt och under sin levnad. De preussare, fransmän, britter och andra européer kunde genom sin närvaro förstöra den amerikanska kulturen:

In proportion to their numbers they will share with us the legislation.They will infuse into it their spirit,warp and bias its directions, and render it heterogeneous, incoherent, distracted mass. Ibid

Det skrev han redan 1792 som USAs andra utrikesminister, nyligen hemkommen från Paris och den franska revolutionen. Allra bäst tyckte han om italienare berättar Padover i biografin Thomas Jefferson jag nyligen läst. De ansågs vara flitiga och skickliga hantverkare.

Debatten om invandringen i dagens Europa handlar just om de frågor Jefferson tar upp i de tankar jag här återger. Rädslan för att den europeiska kulturen, våra värden etc. ska förstöras av den hord muslimer, som varken känner till demokrati eller rätten till kvinnlig självständighet, som ständigt tar sin innanför våra gränser, samt önskan att rätt invandrare kommer hit.

Jag tycker debatten är intressant, emedan tämligen idiotisk. Kanske är det jag som är naiv? Visserligen var jag inte ens född när jugoslaver kapade flygplan och dödade ambassadörer i Sverige under 1970-talet. Dessa ustasjakvarlevor drog med sig sina konflikter till lugna Sverige. Invandrarna då, hjälpte inte bara till att bygga upp den svenska industrin.

Ändå kan jag inte låta rädslan för flygkapningar eller att mina döttrar en dag går i hijab stå i vägen för min tro på den fria invandringen. Men inte bara blind ideologi ska visa vägen. Det finns nämligen några praktiska argument till fördelen med invandring och då framförallt i från invandring från Mellanöstern.

Bernd Ziesmar kommenter i sin kolumn Chefetage, i Handelsblatt, den invandrardebatt som nu pågår i Tyskland. Han påstår i Unsere Leitkultur und die ökonomische Realität, Vår kultur och den ekonomiska realiteten, att muslimerna från Mellanöstern är de som står oss till förfogande.

Det handlar först och främst om födelsetal. Européerna blir äldre och färre barn föds. Fram tills nu, skriver han, hoppades vi på östeuropéerna, men de kommer inte att räcka. Kineserna har själva snart demografiska problem genom sin en-barns-politik. Indien vill behålla de sina. Därför står Irak och Iran där som goda alternativ, för trots mullor och president Husseins styre, har de lyckats skapa en välutbildad ung befolkning som Europa behöver för att behålla vårt nuvarande välstånd.

I Las Vegas för några år sen sökte jag olagligt jobb, vilket jag berättar om i reportaget Laglydnad straffar sig i Tidningen Kulturen. Jag minns en afghan jag träffade. Han hade långt skägg och en afghansk hatt på huvudet. Han stod i en tobaksaffär där jag sökte jobb. Han sa: USA det är bra. Här kommer man alltid upp fötterna igen.

Trots att vi bara pratade i några minuter tyckte jag genast om honom och han är en av de många muslimer jag mött som formar min bild av den s k muslimhorden som demagoger som Thilo Sarrazin och andra vill göra till syndabockar för den förändring som Europa nu går i genom.

alla dessa slöjor…

En äldre farbror kommer in då och då på hotellet jag jobbar på i Berlin. Han frågar artigt om han får ta en dagstidning. Vi svarar ja. Jag och han har börjat prata med och mer. Jag frågade han vad han tyckte om herr Sarrazin (för den som inte känner till denne se länkarna nedan).

Med emfas sa han: Jag tycker han skulle vinna!

Va, utbrast jag, men hur kan du tycka så? Han säger ju t.ex. att muslimer är ointelligentare.

Men det stämmer ju, svarade han. De hör inte hemma i Tyskland. Låt mig berätta en sak, log han. I går var det väldigt varmt. Då fick jag se en kvinna klädd från knopp till tå i slöjor. Man såg endast hennes ansikte. Jag gick fram till henne och sa: Jag tycker synd om Er.

Varför tycker Ni det? undrade kvinnan berättade han och tillade: Hon sa det på perfekt tyska. Det var en högutbildad kvinna. Jag kan bara tänka mig de repressalier som hon utsattes för hemma, tillade han. (I ett tidigare inlägg har jag själv diskuterat dessa kvinnor: här.)

Det ska jag berätta för dig en annan dag, svarade farbrodern henne, när jag har mer tid. Du förstår, sa han till mig, att jag tycker det är fruktansvärt hur de behandlas. Det var så varmt och tvingas att gå i dessa kläder. Det måste vara fruktansvärt.

Nu hör det till saken att farbrodern är ursprungligen från Polen så jag undrade hur det var med alla dessa nunnor och munkar som går runt i sina hucklor och tunikor.

Bah, de finns knappt kvar! fnös han. När var du där senast?

I somras, flinade jag. I juni. Jag minns att jag satt mitt i Warsawa. Det var otroligt hett. Det var en predikant i stan och han hade precis avslutat sin predikan. Tusen och åter tusen människor lämnade storbildsskärmarna och det var otroligt många nunnor och munkar. De gick där i en trettiofem gradiga hettan och svettades i sina slöjor och tunikor, berättade jag.

Farbrodern blev så upprörd att han började prata polska med mig. Genom min ringa ryska kunskap kunde jag förstå att han sa adjö. Men nu är han mycket artigare än så och sa att han skulle översätta det han precis sagt.

Jag ber nu om avsked och önskar dig en trevlig dag, sa han.

Adjö, sa jag, och ha en trevlig dag.

Mina kollegor undrade efter han hade gått vad jag hade gjort eftersom han tilltalade mig upprört på polska? Jag berättade det vi diskuterat. Min kollega svarade då att hon hatade dessa personer som ständigt ska tilltala en på gatan.

Och det håller jag med henne om. Jag blir så sned på de som ständigt ska lägga sig i hur andra folk tänker och klär sig. Folk har inte med det att göra.

Nu, som jag skrivit om i mina inlägg, här och här, rasar ”Sarrazindebatten” som hetast här i Tyskland. I svenska medier nämns det knappt. Det tycker jag är synd, då det är en väldigt intressant debatt.

På Sveriges radio kan man höra en god introduktion, även om den inte visar på bredden i debatten: Invandringskritisk politiker skakar om Tyskland.

Magnus Orerar, en bloggare, hänvisar till en artikel i Der Spiegel: Om Thilo Sarrazin i bl a Der Spiegel, och skriver även om denne i inlägget Sarrazin: ”Tyskland avskaffar sig självt”. Han länkar i sin tur till en dansk bloggare, Snapphanen, som presenterar herr Sarrazins bok i inlägget Sarrazin: ”Tyskland nedlaegger sig selv”.

Jag kommar att fortsätta diskutera Sarrazindebatten på bloggen.

Tyskland och Herr Sarrazin

Han kommer ensam med en ryggsäck till en restaurant i Kreuzberg. Det är han som har valt platsen. Han har inga medhjälpare. Det är så han beskrivs i många av de artiklar jag läst om honom, så också i den i dagens Berliner Morgenpost.

Det är en lång och uttömmande intervju med Thilo Sarrazin, Thilo Sarrazin: ”Ich bin kein Rassist. Det är en intressant intervju där han får ge uttömande svar på väldigt kritiska frågor. Intervjun borde vara en förebild för svenska dagstidningar.

Han har precis publicerat en bok som heter Deutschland schafft sich ab. Abschaffen betyder avskaffa, lägga ned. På svenska används de verben främst i passiv form. En firma läggs ner, vin- och spritmonopolet borde avskaffas.

I titeln är avskaffa eller nedlägga i aktiv form, dvs. att den antyder en medveten handling. Men på svenska låter det konstigt att påstå att Tyskland lägger ned, eller avskaffar sig.

Det är något jag stött på i flera av de intervjuer jag läst med honom. Se t.ex. inledningen till Handelsblatts ”Herr Sarrazin, sind Muslime dümmer?” Det är en kaxighet som gör intryck på journalisterna.

I gårdagens inlägg, Tysklands egen Ian Wachtmeister, tog jag upp några av hans punkter. Det som är problematiskt med hans bok enligt journalister och intellektuella är hans tendenser till rasistiska uttalanden. T.ex. påstår han att judar och basker skiljer sig från andra grupper genom en egen gen. Det är ett löjeväckande uttalande.

Egentligen borde man kunna förkasta allt han säger. Men det förmår de inte. Dels är det på grund av den status han har som före detta Finanzsenator i Berlin, men framför allt är anledningen att det han säger är problematiskt och att han sätter fingret på en del svåra punkter. En av dem handlar om utbildning.

Frågan som ställs är hur ska Tyskland kunna hävda sig i en värld där länder konkurrerar om kunskap och färdigheter? Skolorna blir allt sämre. Den tyska bildningstraditionen är på upphällning. Detta håller många med om.

Motståndet är mot herr Sarrazins påståenden om degenererande intelligens.

I går skrev jag:

Herr Sarrazin påstår att de barn som föds till socialbidragstagare är redan dömda på förhand genom att föräldrarna är obildade, vilket gör deras barn ointellektuella och obildade i sin tur och detta blir en negativ spiral. Tysklands egen Ian Wachtmeister

Att obildade inte uppmuntrar sina barn till utbildning är inte särskilt kontroversiellt. Men det han påpekar är att intelligens mellan 50 och 80 % ärvs. Underklassen är fertilare än de högre klasserna och då de undre är ointelligentare fördummas samhället statistiskt sätt.

Wissenschaftlich belegt ist, dass Intelligenz zu 50 bis 80 Prozent vererbbar ist. Damit ist das, was ich sage, eine Folge einfacher logischer Analyse: Wenn die im Durchschnitt weniger Intelligenten eine höhere Fertilität haben, sinkt die Durchschnittsintelligenz der Population. ”Herr Sarrazin, sind Muslime Dümmer?”

Det finns, säger han i intervjun från Handelsblatt, en korrelation mellan intelligens, socioekonimisk bakgrund och bildning.

Den fatala missdömet i sina slutsatser, skriver Frank Schirrmacher i sin essä Ein fataler Irrweg i FAZ, är att han inte erkänner de spontana uppbrott från begåvade och talangfyllda människor. Därmed kan han inte förklara varför stora prestationer skett från samhällskikt som står långt i från en bildningstradition:

Sarrazins Intelligenzmodell kennt keine spontanen Ausbrüche an Begabung und Talent. Er kann nicht erklären, wieso viele große geistige Leistungen der letzten Jahrhunderte aus bildungsferneren Schichten stammten. Ein fataler Irrweg

Problemet i diskussionen är att han utsett en minoritet, han sparkar på de svagare i samhället, genom att angripa deras intelligensnivå.

Fattigdom och dålig utbildning är framför allt strukturella problem som måste lösas. Samtidigt är det ett individuellt problem för den enskilde som hon måste försöka lösa i sin vardag. Att skylla på låg intelligens och på en degenerande massa hos underklassen; det är en högst suspekt sätt att föra upp frågor på dagordningen.

Tysklands egen Ian Wachtmeister

SPD-politikern Thilo Sarrazin var Berlins Finanzsenator mellan 2002 och 2009. Han hade huvudansvaret för Berlins finanser.

Han är känd för att uttrycka sig politiskt oförsiktigt, men rikskänd blev han när han 2009 gick med på att göra en intervju med den ypperliga kulturtidskriften Lettre International. I intervjun var framförallt extremt kritisk mot hur Berlin fungerar. Men det han blev känd för var sin kritik emot muslimska invandrare, och då framförallt de av turkiskt och arabiskt ursprung.

Han är sen länge medlem i SPD, men sen ett år ungefär är det flera av medlemmarna som vill att han skulle ge upp sitt medborgarskap på grund av sin frispråkighet. Jag kan förstå dem. Hans elitism står långt i från min bild av SPD. Han vägrar.

Hann förekommer i dagens BZ. I Thema des Tages går de igenom flera av de punkter som Herr Sarrazin älskar att lägga fram för att reta slaget på etablissemangent. Das sagen Experten zu Sarrazins Thesen, det säger experterna angående Sarrazins teser. Här följer en kort presentation av Herr Sarrazins påståenden:

Hartz-IV är, snävt uttryckt, en pågående process för hur man ska hjälpa socialbidragstagare att komma tillbaka i arbete och hur det finansiella stödet ska fungera. I tysk diskussion är det en beteckning för de långtidsarbetslösa. Herr Sarrazin påstår att de barn som föds till socialbidragstagare är redan dömda på förhand genom att föräldrarna är obildade, vilket gör deras barn ointellektuella och obildade i sin tur och detta blir en negativ spiral.
Våld inom islam. Enligt herr Sarrazin så finns det ingen annan religion som är så benägen till våld och diktatoriskt styra än islam.
Kusingifte är, enligt Herr Sarrazin, vanligt bland de turkiska invandrarna och genom generation har denna inavel bidragit till sänkta intelligensnivåer som påverkar det tyska skolsystemet negativt.
Dålig bildning. En skolklass 1955 lärde sig på fyra år det som dagens elever inte klarar av att lära sig efter tio år.
Ungdomsbrottslingar är till stor del av turkisk eller arabiskt ursprung.
Den tyska befolkningstillväxten är större bland invandrare än bland tyska medborgare.

Hans uttalanden testas mot olika experter.

Det som jag tycker är synd är att citaten är handplockade och väl valda, men den längre diskussion kring det han vill säga tas inte med.

Herr Sarrazins strategi i sina uttalanden är att han säger något extremt och sen börjar förklaringen som är långa och intressanta. Det han gör är att han sätter punkten på något han vill få upp till diskussion. Förvisso lyckas han. De nämnda uttalanden är förträffliga för boulevardpressens löpsedlar. Den punkt han vill lyfta upp svamlas dock bort.

Ett exempel är när han sa var att de utan pengar ska duscha kallt och inte värma upp sina lägenheter. Det är nyttigt, sa han, och man sparar pengar. Uttalandet tycks groteskt, men bygger på att individen ska ta ansvar för sin ekonomiska situation.

Diskussionen kring Sarrazin säger mycket om den tyska debatten. Han trycker på precis de riktiga punkterna för att jaga i gång de politiskt korrekta.

Det flera är rädda för i Tyskland är att han genom sina kommentarer öppnar upp för en diskussion på en väldigt låg nivå som ger öppet fält för de s k politiskt inkorrekta som hävdar att de minsann vågar uttrycka sanningen som de ser på marken nedanför elfenbenstornet.

Vissa av dessa politiskt inkorrekta kan vara ganska underhållande som Ian Wachtmeister och Bert Karlsson under Ny Demokratis tid. Andra har märkliga agendor som nutidens Ian Wachtmeister eller bloggar som Politiskt Inkorrekt.

För en introduktion till faran med herr Sarrazin och en del bra länkar rekommenderas ett besök på bloggen Thilo Sarrazin – Racist hero.

Funderingar från fåtöljen

Tag Archives: Thilo Sarrazin