Funderingar från fåtöljen

den höga sanningen 13.11.11

Gustaf Geijer skrev förgäves mana de den höga sanningen och få är personerna som ständigt söker sig till ljuset. Samtidigt finns de där i historiens alla tider. Thomas Jefferson var en av dessa som ständigt sökte dialektiken, utvecklingen av tanken. Han hatade systembyggarna och endast för bildningens skulle läste han Platons Republiken, ett verk jag förövrigt fröjdefullt läste under min resa i Ukraina.

Till antiken sökte sig Jefferson. Han läste verken på orginalspråken. Om detta läser jag i Karl Lehmanns essäbok Thomas Jefferson, American Humanist. Det är ett mysigt verk som liksom en annan bok jag läste om den vise från Monticello gränsar till hagiografi.

Jag minns när jag i London trillade in hos scientologerna och gjorde ett av deras personlighetstest. Medan jag väntade på mina resultat läste jag om Hubbard, grundaren som pratade hebreiska redan som treåring och sov hos indianer på natten. Riktigt så illa är det inte men jag tror jag måste hitta en bok där han skrivs i något mer kritiska ordalag.

Herr Jefferson var en fascinerande man. T.ex. blev han så imponerad av franska revolutionen att han tyckte att varje riktigt demokratiskt land skulle genomgå en liknande kris varje decennium.

Herr Lehmann begrundar The Literary Bible of Thomas Jefferson. Under många år skrev han ner citat, varav vissa återkommer i brev och skrifter under hela hans liv. Många trodde att citaten han präntade ner var just för deras skönhets skull. Detta betvivlar Herr Lehmann och hävdar att han istället skrev upp dem för att minnas och att utveckla sitt eget tänkande. Herr Jefferson förde dialog med antiken, som senare under sitt liv intensifierades.

Here were sentences which, happily, condensed his own ideas about many things and which expressed these ideas better than he himself might be able to do – with the added authority of hallowed tradition. 44:1965 (1947)

Är inte det ett härligt sätt att se på den närläsande bibliofilen? Vi möter oss själva i texterna, låter författaren summera våra egna dimmiga tankar.

I Poltava satt jag och drack en öl och läste Platon på torget. Två män diskuterade filosofi på engelska med varandra. Den ene var från Ukraina och den andre från Libanon. Två osannolika personer, varav han från Ukraina alltid bar med sig pistol, den andre levde på sin familjs förmögenhet.

Jag bad att få sitta med vid deras bord och lyssna.

Varför då? undrade libanesen skeptiskt. Men innan jag hann svara välkomnade han mig med öppna armar.

Du läser Platon, sa han. Han hade sett boken jag hade lagt på bordet. Du får gärna sitta här. Platon, lade han till, är den viktigaste filosofen för det var han som införde dialektiken.

Och det är just därför vi också måste läsa. Dialektiken, att våra idéer testas, bänds och vrids ur led.

Boken Technology and society av Jannis Kallinikos inleds med orden:

The assumption that the results of the scientific effort should be primarly judged by their relevance to the improvement they bring to human life represents a widespread belief and an unquestioned value in contemporary society. 1:1996

Thomas Jefferson återvände ständigt till grekerna, till de gamla källorna, samtidigt behöll han blicken på nutiden. Få personer var så involverade i sin egen tid som han var. Han förde dialog för sin egen skull. Bildning är just modet att inte se till nyttan utan för dess egen skull, för att höja sig över funktionsmänniskans ringa existens.

Share

Vi vill bara ha de goda

I sitt första årstal till kongressen sa USAs nye president Thomas Jefferson 1801:

And shall we refuse the unhappy fugitives from distress that hospitality which the savages of the wilderness extended to our fathers arriving on this land? Shall oppressed humanity find no asylum on this globe? Jefferson av Saul K. Padover, 133:1952

Men trots öppenheten var han  orolig för konsekvenserna en för stor grupp immigranter kunde ha. Hans största oro var att de inte hade levt i frihet utan hade levt under diktatur. Frihet och demokrati lärde man sig under sin uppväxt och under sin levnad. De preussare, fransmän, britter och andra européer kunde genom sin närvaro förstöra den amerikanska kulturen:

In proportion to their numbers they will share with us the legislation.They will infuse into it their spirit,warp and bias its directions, and render it heterogeneous, incoherent, distracted mass. Ibid

Det skrev han redan 1792 som USAs andra utrikesminister, nyligen hemkommen från Paris och den franska revolutionen. Allra bäst tyckte han om italienare berättar Padover i biografin Thomas Jefferson jag nyligen läst. De ansågs vara flitiga och skickliga hantverkare.

Debatten om invandringen i dagens Europa handlar just om de frågor Jefferson tar upp i de tankar jag här återger. Rädslan för att den europeiska kulturen, våra värden etc. ska förstöras av den hord muslimer, som varken känner till demokrati eller rätten till kvinnlig självständighet, som ständigt tar sin innanför våra gränser, samt önskan att rätt invandrare kommer hit.

Jag  tycker debatten är intressant, emedan tämligen idiotisk. Kanske är det jag som är naiv? Visserligen var jag inte ens född när jugoslaver kapade flygplan och dödade ambassadörer i Sverige under 1970-talet. Dessa ustasjakvarlevor drog med sig sina konflikter till lugna Sverige. Invandrarna då, hjälpte inte bara till att bygga upp den svenska industrin.

Ändå kan jag inte låta rädslan för flygkapningar eller att mina döttrar en dag går i hijab stå i vägen för min tro på den fria invandringen. Men inte bara blind ideologi ska visa vägen. Det finns nämligen några praktiska argument till fördelen med invandring och då framförallt i från invandring från Mellanöstern.

Bernd Ziesmar kommenter i sin kolumn Chefetage, i Handelsblatt, den invandrardebatt som nu pågår i Tyskland. Han påstår i Unsere Leitkultur und die ökonomische Realität, Vår kultur och den ekonomiska realiteten, att muslimerna från Mellanöstern är de som står oss till förfogande.

Det handlar först och främst om födelsetal. Européerna blir äldre och färre barn föds. Fram tills nu, skriver han, hoppades vi på östeuropéerna, men de kommer inte att räcka. Kineserna har själva snart demografiska problem genom sin en-barns-politik. Indien vill behålla de sina. Därför står Irak och Iran där som goda alternativ, för trots mullor och president Husseins styre, har de lyckats skapa en välutbildad ung befolkning som Europa behöver för att behålla vårt nuvarande välstånd.

I Las Vegas för några år sen sökte jag olagligt jobb, vilket jag berättar om i reportaget Laglydnad straffar sig i Tidningen Kulturen. Jag minns en afghan jag träffade. Han hade långt skägg och en afghansk hatt på huvudet. Han stod i en tobaksaffär där jag sökte jobb. Han sa: USA det är bra. Här kommer man alltid upp fötterna igen.

Trots att vi bara pratade i några minuter tyckte jag genast om honom och han är en av de många muslimer jag mött som formar min bild av den s k muslimhorden som demagoger som Thilo Sarrazin och andra vill göra till syndabockar för den förändring som Europa nu går i genom.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Share