I sitt första årstal till kongressen sa USAs nye president Thomas Jefferson 1801:

And shall we refuse the unhappy fugitives from distress that hospitality which the savages of the wilderness extended to our fathers arriving on this land? Shall oppressed humanity find no asylum on this globe? Jefferson av Saul K. Padover, 133:1952

Men trots öppenheten var han  orolig för konsekvenserna en för stor grupp immigranter kunde ha. Hans största oro var att de inte hade levt i frihet utan hade levt under diktatur. Frihet och demokrati lärde man sig under sin uppväxt och under sin levnad. De preussare, fransmän, britter och andra européer kunde genom sin närvaro förstöra den amerikanska kulturen:

In proportion to their numbers they will share with us the legislation.They will infuse into it their spirit,warp and bias its directions, and render it heterogeneous, incoherent, distracted mass. Ibid

Det skrev han redan 1792 som USAs andra utrikesminister, nyligen hemkommen från Paris och den franska revolutionen. Allra bäst tyckte han om italienare berättar Padover i biografin Thomas Jefferson jag nyligen läst. De ansågs vara flitiga och skickliga hantverkare.

Debatten om invandringen i dagens Europa handlar just om de frågor Jefferson tar upp i de tankar jag här återger. Rädslan för att den europeiska kulturen, våra värden etc. ska förstöras av den hord muslimer, som varken känner till demokrati eller rätten till kvinnlig självständighet, som ständigt tar sin innanför våra gränser, samt önskan att rätt invandrare kommer hit.

Jag  tycker debatten är intressant, emedan tämligen idiotisk. Kanske är det jag som är naiv? Visserligen var jag inte ens född när jugoslaver kapade flygplan och dödade ambassadörer i Sverige under 1970-talet. Dessa ustasjakvarlevor drog med sig sina konflikter till lugna Sverige. Invandrarna då, hjälpte inte bara till att bygga upp den svenska industrin.

Ändå kan jag inte låta rädslan för flygkapningar eller att mina döttrar en dag går i hijab stå i vägen för min tro på den fria invandringen. Men inte bara blind ideologi ska visa vägen. Det finns nämligen några praktiska argument till fördelen med invandring och då framförallt i från invandring från Mellanöstern.

Bernd Ziesmar kommenter i sin kolumn Chefetage, i Handelsblatt, den invandrardebatt som nu pågår i Tyskland. Han påstår i Unsere Leitkultur und die ökonomische Realität, Vår kultur och den ekonomiska realiteten, att muslimerna från Mellanöstern är de som står oss till förfogande.

Det handlar först och främst om födelsetal. Européerna blir äldre och färre barn föds. Fram tills nu, skriver han, hoppades vi på östeuropéerna, men de kommer inte att räcka. Kineserna har själva snart demografiska problem genom sin en-barns-politik. Indien vill behålla de sina. Därför står Irak och Iran där som goda alternativ, för trots mullor och president Husseins styre, har de lyckats skapa en välutbildad ung befolkning som Europa behöver för att behålla vårt nuvarande välstånd.

I Las Vegas för några år sen sökte jag olagligt jobb, vilket jag berättar om i reportaget Laglydnad straffar sig i Tidningen Kulturen. Jag minns en afghan jag träffade. Han hade långt skägg och en afghansk hatt på huvudet. Han stod i en tobaksaffär där jag sökte jobb. Han sa: USA det är bra. Här kommer man alltid upp fötterna igen.

Trots att vi bara pratade i några minuter tyckte jag genast om honom och han är en av de många muslimer jag mött som formar min bild av den s k muslimhorden som demagoger som Thilo Sarrazin och andra vill göra till syndabockar för den förändring som Europa nu går i genom.