Gustaf Geijer skrev förgäves mana de den höga sanningen och få är
personerna som ständigt söker sig till ljuset. Samtidigt finns de där i historiens alla tider. Thomas Jefferson var en av dessa som ständigt sökte dialektiken, utvecklingen av tanken. Han hatade systembyggarna och endast för bildningens skulle läste han Platons Republiken, ett verk jag förövrigt fröjdefullt läste under min resa i Ukraina.
Till antiken sökte sig Jefferson. Han läste verken på orginalspråken. Om detta läser jag i Karl Lehmanns essäbok Thomas Jefferson, American Humanist. Det är ett mysigt verk som liksom en annan bok jag läste om den vise från Monticello gränsar till hagiografi.
Jag minns när jag i London trillade in hos scientologerna och gjorde ett av deras personlighetstest. Medan jag väntade på mina resultat läste jag om Hubbard, grundaren som pratade hebreiska redan som treåring och sov hos indianer på natten. Riktigt så illa är det inte men jag tror jag måste hitta en bok där han skrivs i något mer kritiska ordalag.
Herr Jefferson var en fascinerande man. T.ex. blev han så imponerad av franska revolutionen att han tyckte att varje riktigt demokratiskt land skulle genomgå en liknande kris varje decennium.
Herr Lehmann begrundar The Literary Bible of Thomas Jefferson. Under många år skrev han ner citat, varav vissa återkommer i brev och skrifter under hela hans liv. Många trodde att citaten han präntade ner var just för deras skönhets skull. Detta betvivlar Herr Lehmann och hävdar att han istället skrev upp dem för att minnas och att utveckla sitt eget tänkande. Herr Jefferson förde dialog med antiken, som senare under sitt liv intensifierades.
Here were sentences which, happily, condensed his own ideas about many things and which expressed these ideas better than he himself might be able to do – with the added authority of hallowed tradition. 44:1965 (1947)
Är inte det ett härligt sätt att se på den närläsande bibliofilen? Vi möter oss själva i texterna, låter författaren summera våra egna dimmiga tankar.
I Poltava satt jag och drack en öl och läste Platon på torget. Två män diskuterade filosofi på engelska med varandra. Den ene var från Ukraina och den andre från Libanon. Två osannolika personer, varav han från Ukraina alltid bar med sig pistol, den andre levde på sin familjs förmögenhet.
Jag bad att få sitta med vid deras bord och lyssna.
Varför då? undrade libanesen skeptiskt. Men innan jag hann svara välkomnade han mig med öppna armar.
Du läser Platon, sa han. Han hade sett boken jag hade lagt på bordet. Du får gärna sitta här. Platon, lade han till, är den viktigaste filosofen för det var han som införde dialektiken.
Och det är just därför vi också måste läsa. Dialektiken, att våra idéer testas, bänds och vrids ur led.
Boken Technology and society av Jannis Kallinikos inleds med orden:
The assumption that the results of the scientific effort should be primarly judged by their relevance to the improvement they bring to human life represents a widespread belief and an unquestioned value in contemporary society. 1:1996
Thomas Jefferson återvände ständigt till grekerna, till de gamla källorna, samtidigt behöll han blicken på nutiden. Få personer var så involverade i sin egen tid som han var. Han förde dialog för sin egen skull. Bildning är just modet att inte se till nyttan utan för dess egen skull, för att höja sig över funktionsmänniskans ringa existens.
