Funderingar från fåtöljen

Tyskland och Herr Sarrazin

Han kommer ensam med en ryggsäck till en restaurant i Kreuzberg. Det är han som har valt platsen. Han har inga medhjälpare. Det är så han beskrivs i många av de artiklar jag läst om honom, så också i den i dagens Berliner Morgenpost.

Det är en lång och uttömmande intervju med Thilo Sarrazin, Thilo Sarrazin: ”Ich bin kein Rassist. Det är en intressant intervju där han får ge uttömande svar på väldigt kritiska frågor. Intervjun borde vara en förebild för svenska dagstidningar.

Han har precis publicerat en bok som heter Deutschland schafft sich ab. Abschaffen betyder avskaffa, lägga ned. På svenska används de verben främst i passiv form. En firma läggs ner, vin- och spritmonopolet borde avskaffas.

I titeln är avskaffa eller nedlägga i aktiv form, dvs. att den antyder en medveten handling. Men på svenska låter det konstigt att påstå att Tyskland lägger ned, eller avskaffar sig.

Det är något jag stött på i flera av de intervjuer jag läst med honom. Se t.ex. inledningen till Handelsblatts ”Herr Sarrazin, sind Muslime dümmer?” Det är en kaxighet som gör intryck på journalisterna.

I gårdagens inlägg, Tysklands egen Ian Wachtmeister, tog jag upp några av hans punkter. Det som är problematiskt med hans bok enligt journalister och intellektuella är hans tendenser till rasistiska uttalanden. T.ex. påstår han att judar och basker skiljer sig från andra grupper genom en egen gen. Det är ett löjeväckande uttalande.

Egentligen borde man kunna förkasta allt han säger. Men det förmår de inte. Dels är det på grund av den status han har som före detta Finanzsenator i Berlin, men framför allt är anledningen att det han säger är problematiskt och att han sätter fingret på en del svåra punkter. En av dem handlar om utbildning.

Frågan som ställs är hur ska Tyskland kunna hävda sig i en värld där länder konkurrerar om kunskap och färdigheter? Skolorna blir allt sämre. Den tyska bildningstraditionen är på upphällning. Detta håller många med om.

Motståndet är mot herr Sarrazins påståenden om degenererande intelligens.

I går skrev jag:

Herr Sarrazin påstår att de barn som föds till socialbidragstagare är redan dömda på förhand genom att föräldrarna är obildade, vilket gör deras barn ointellektuella och obildade i sin tur och detta blir en negativ spiral. Tysklands egen Ian Wachtmeister

Att obildade inte uppmuntrar sina barn till utbildning är inte särskilt kontroversiellt. Men det han påpekar är att intelligens mellan 50 och 80 % ärvs. Underklassen är fertilare än de högre klasserna och då de undre är ointelligentare fördummas samhället statistiskt sätt.

Wissenschaftlich belegt ist, dass Intelligenz zu 50 bis 80 Prozent vererbbar ist. Damit ist das, was ich sage, eine Folge einfacher logischer Analyse: Wenn die im Durchschnitt weniger Intelligenten eine höhere Fertilität haben, sinkt die Durchschnittsintelligenz der Population. ”Herr Sarrazin, sind Muslime Dümmer?”

Det finns, säger han i intervjun från Handelsblatt, en korrelation mellan intelligens, socioekonimisk bakgrund och bildning.

Den fatala missdömet i sina slutsatser, skriver Frank Schirrmacher i sin essä Ein fataler Irrweg i FAZ, är att han inte erkänner de spontana uppbrott från begåvade och talangfyllda människor. Därmed kan han inte förklara varför stora prestationer skett från samhällskikt som står långt i från en bildningstradition:

Sarrazins Intelligenzmodell kennt keine spontanen Ausbrüche an Begabung und Talent. Er kann nicht erklären, wieso viele große geistige Leistungen der letzten Jahrhunderte aus bildungsferneren Schichten stammten. Ein fataler Irrweg

Problemet i diskussionen är att han utsett en minoritet, han sparkar på de svagare i samhället, genom att angripa deras intelligensnivå.

Fattigdom och dålig utbildning är framför allt strukturella problem som måste lösas. Samtidigt är det ett individuellt problem för den enskilde som hon måste försöka lösa i sin vardag. Att skylla på låg intelligens och på en degenerande massa hos underklassen; det är en högst suspekt sätt att föra upp frågor på dagordningen.

Share

Männen stannar hemma

I ett nummer av Der Spiegel hittade jag följande korta intervju av fotografen Gesche Jäger. Bei Netto die Traumfrau finden, Att hitta sin drömfru på Netto, kallade man intervjun. Hon har rest runt i gamla DDR och fotograferat och levt med de män som stannat kvar efter massutflyttningarna av framför allt kvinnor.

Sen murens fall har ungefär 1,5 miljoner av den östtyska befolkningen minskat, inleder Der Spiegel intervjun. Majoriteten av de utflyttade är kvinnor. ”Idag söker många av männen resultatlöst efter en fru.”

Seit der Wende hat die Bevölkerung in Ostdeutschland um 1,5 Millionen Menschen abgenommen; deutlich mehr Frauen als Männer gingen. Heute suchen viele junge Männer ergebnislos nach einer Frau.

Frau Jäger reste runt i en husvagn och tillbringade en vecka med olika män för att se hur livet var. Deras vardag fotograferade hon och kan ses på sidan Was tun – Frauenmangel in Ostdeutschland, Vad göra – kvinnobrist i Östtyskland.

Även i Sverige pågår en omflyttning av befolkningen. Även här är det främst kvinnor som flyttas. Jag roade mig med att ladda hem Statistiska Centralbyråns rapport Flyttströmmar i Sverige 1999-2001, Demografiska Rapporter 2003:2. Jag är ingen statistiker men det förklarades väldigt pedogogiskt och man läste snabbt i genom rapporten.

Män flyttar ungefär tio gånger i sitt liv och kvinnor elva gånger. Det finns två faser i livet de svensken flyttar. Den ena är när barnen börjar lekskolan. Då flyttar man ut från staden i en närkommun. Den intensivaste omflyttningen är efter gymnasietiden och fram till 30 års åldern. Efter det flyttar man mest inom kommunen.

I inledningen skriver författarna:

Skillnaden mellan antalet inflyttare och antalet utflyttare (flyttnettot) är oftast litet i förhållande till folkmängden för en kommun. Däremot är det avgörande för den framtida befolkningsutvecklingen om åldersstrukturen skiljer sig åt för in- och utflyttarna. s. 8

Två exempel för att visa på problemet här är att jämföra Lund och Gällivare. Till Lund är procenttillskottet av 20-åringar över 30 %. När utbildningen är färdig flyttar de allt eftersom ut från Lund. Befolkningen i Gällivare har ständigt minskat sen 1970-talet. 1970 var det 25’143 invånare i kommunen. 2008 hade befolkningen sjunkit till 18’703 (uppgifter från Wikipedia). Det är enligt rapporten ovan främst de eftergymnasiala invånarna som flyttar (s. 29).

Det är ungefär en tredjedel mer kvinnor som flyttar över kommungränsen än män (s. 8). Skälen till flytten är högst olika och därför sökte jag efter en annan publikation. Jag sökte ”kvinna flytt” och fick upp Inlaga 4/99 av Välfärdsbulletinen Nr. 4 1999. Det handlar om de födda 1978, dvs. samma år som min bror. Där läser jag följande avslutning:

Det fanns stora skillnader i sysselsättning våren 1999 mellan elever från olika gymnasieprogram. Av dem som har avslutat naturvetenskapligt program studerade nästan 60 procent på högskola; av dem från samhällsvetenskapligt program drygt 30 procent. I båda fallen var andelen studerande bland kvinnor betydligt större än bland män.

När jag senare tittar i en tabell från AM101 AKU Grundtabeller, Arbetskraftsundersökningar, från 2:a kvartalet 2010 läser jag följande siffror (i 1000-tal) på åldersgruppen 25-34, dvs. där generation 78 tillhör, att 454,6 män arbetar och 340,1 kvinnor är i arbete. Ungefär 25 % fler män har arbete. Men tittar man i klungan yngre, 14-24, då är spannet mindre: Män 231,5 & Kvinnor 216,6. Skillnaden är bara 7 %.

Siffrorna är en ögonblicksbilder. Att tolka en trend utifrån det är svårt. Men om vi ser till en annan publikation Befolkningens Studiedeltagande hösten 2004: tema kön. Där jag gjort några nedstick är trenden att kvinnor studerar fortfarande i hållande. På första sidan står det:

För samtliga åldersgrupper efter gymnasieåldern var studiedeltagandet högre för kvinnor än för män. Den vanligaste studieformen efter gymnasieskolan var högskoleutbildning och därefter komvux. Högst studieaktivitet efter gymnasieåldern hade 22-åringarna av vilka 50 procent av kvinnorna och 39 procent av männen studerade, de flesta inom högskolan.

Även om statistiken fortfarande talar emot det och att trendsökandet är väldigt vagt, tror jag på en framtid där kvinnorna kommer att hämta in allt större mark.

Tänk om det blir så att kvinnorna övertar männens dominans och förvisso stannar hemma en tid när de föder barn, men sen återvänder till arbetet och männen stannar hemma.

Vad kommer det att innebära för den svenska kulturen?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Share